Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Huvudpoäng och bön om återupptagande av Guds nåd (Psaltaren 85:5, SV1917)
Psalmens vers utstrålar en innerlig vädjan om att Gud ska vända åter och visa sin frälsningsfrämjande mildhet igen, trots tidigare förtörnelse. Sångaren erkänner Guds trohet och söker försoning och upprättelse, i hopp om att Guds ansikte åter skall lysa över folket.
Litterär kontext
Psalm 85 är en kollekt över Guds nåd och frid. Versen står i en båge där tidigare böner om omvändelse och barmhärtighet ges: Gud har visat mildhet genom att förlåta Israels missgärningar, och psalmisten uppmanar nu Gud att låta sin frälsning komma igen. Det är ett uttryck för tro på att Guds beteende mot sitt folk är konstant: han vänder sig mot dem i vänlighet när de vänder sig till honom i ödmjuk bön.
Teologisk betydelse
Orden ropar efter att Guds räddande närvaro åter skall uppenbaras: vänd dig åter till oss, du vår frälsnings Gud. Det understryker Guds roll som livgivande frälsare och som den som i försoningens stund gör slut på Guds vrede och väcker en ny tid av gemenskap. Samtidigt ligger en teologisk förväntan i att människan inte själv kan bringa fullständig upprättelse utan Guds fria nåd; människans rop öppnar själen för Guds åtbörd.
Kommentarer ur klassiska källor
Möt våra eminenta engelska kommentatorer i svensk tolkning, kortfattat:
Matthew Henry betonar att bönen erkänner Guds trofasthet och kräver frivilligt återupptagande av nåd som grundar sig i Guds godhet, inte i människans förtjänst. Han påpekar att vändningen inte är en mekanisk handling utan en andlig förvandling som följer ånger och omtanke.
Albert Barnes framhäver att det inte handlar om ett avvisande utan om en tids fridsstund: Gud väntar inte bara på att människan skall växa i tro utan också på att hans egna utgörande nåd ska få verka i deras liv.
Adam Clarke lyfter fram att ordet ”vända” innefattar ett skifte i Guds ställning mot folket och i deras relation till honom, och att den efterlängtade barmhärtigheten kräver ödmjukhet och tro.
Frågor för reflektion
Korsreferenser och kopplingar
- Ordspråket om Guds trofasthet och vår omvändelse (någonsin i Davidsångens gemenskap, se liknande uttryck i psalmerna om barmhärtighet). Förbindelse: trofasthet och barmhärtighet hos Gud utgör grunden för vår bönepraktik.
- Jesaja 54:10 och Joel 2:13 som belyser Guds varaktiga nåd och hans återvändande till sitt folk; betonar att Guds trofasthet övervinner mänsklig missgärning.
- Hebreerbrevet 4:16 på inbjudan att närma sig nådens tron med mod, för att få barmhärtighet och nåd i rätt tid. Koppling: bönens vädjan till vår frälsnings Gud öppnar för hans salvelse och nåd.
Sammanfattande förklaring
Psaltaren 85:5 uttrycker ett allvarligt rop om återvända för Guds ansikte och hans frälsningskraft. Psalmen förenar erkännandet av tidigare Guds vrede med tillit till hans nåd och framtida försoning. Genom klassiska kommentarer ser vi hur ordet ”vänd dig” pekar mot en förändrad gudomlig hållning och hur människans ödmjukhet och bön öppnar vägen för förnyad gemenskap. Denna rörelse – från frykt till hopp – visar hur bön och tro fungerar som en kanal för Guds nåd att åter verka i världen.