Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 51:1 Psaltaren 51:2 Psaltaren 51:3 Psaltaren 51:4 Psaltaren 51:5 Psaltaren 51:6 Psaltaren 51:7 Psaltaren 51:8 Psaltaren 51:9 Psaltaren 51:10 Psaltaren 51:11 Psaltaren 51:12 Psaltaren 51:13 Psaltaren 51:14 Psaltaren 51:15 Psaltaren 51:16 Psaltaren 51:17 Psaltaren 51:18 Psaltaren 51:19
Psaltaren 51:13 (SV1917): Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.
Omgivningen och sammanhanget
Denna vers står inom psalmen 51, som verkligen är en bön om nåd och ny födelse efter kung Davids synd med Batseba och hans erkännande inför Gud. Psalmens centrala impuls är omvändelse: ett rop att Gud inte må dra sig undan, utan istället förnya och rena. Vers 13 faller in som en bön om kontinuitet i Guds närvaro och helig when Gud verkar i kroppen och anden. Den avsiktliga vägran att överges speglar en djup insikt om att människan utan Guds stöd inte kan omvända sig på ett äkta sätt.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Texten visar att Gud är nådefull och närvarande, men också helig och kräver ödmjukhet. Davids bön erkänner att Guds närhet och den Helige Ande är grundläggande för en sann omvändelse. Att begära att inte bli förkastad från Guds ansikte betonar att gemenskap med Gud är det ändamål som ger tyngd åt bönens innehåll. Samtidigt är det en påminnelse om att heligheten hos Gud inte får överses; omvändelsen kretsar kring att behålla och förnya denna helighet genom Guds Ande.
Nyckelord och bildspråk
– Förkasta mig icke: bönens fokus är upprättelse, inte avvisning; Davids tillit är att Gud gör uppbrott endast från syndens kraft.
– ditt ansikte: en bild av Guds närvaro och godkännande; att vara under Guds blick är källan till identitet och mening.
– din helige Ande: understryker Andens fortsatta verk i livet, kraft till omvändelse och måttlighet inför Gud.
Relaterade bibelställen (för förnyad förståelse)
Kommentarer i samarbete – vad de säger när man lånar från äldre kända kommentarer
Matthew Henry betonar att bönens ton här är en önskan om inre renhet och gudsfruktan, där man inte vill förlora den helige Andes ledning. Albert Barnes pekar på att Davids ord uttrycker en rädsla för att falla bort från Guds närvaro under omvändelsens väg. Adam Clarke framhåller att denna bön inte är självisk men ett företag av ett djupt behov av Guds verkan i människans inre; om Anden avlägsnas, blir omvändelsen verken i egen kraft ödslig och oäkta. En tredje betraktelse (till exempel från en bibelkommentator i samma tradition) framhäver att denna begäran baseras på vissheten att Guds närvaro bär hopp, tröst och ny kraft under omvändelsens väg.
Liknelser till dagens tro och liv
Hur lever man denna bön i vår tid? Vi vandrar i vardagens frestelser och krav på framgång. Denna vers uppmanar oss att be om Guds närvaro mer än våra egna ansträngningar: att be om rening av hjärtat och kraften från den Helige Ande. Det innebär en öppenhet inför ordet, en villighet att omvärdera livsstil och prioriteringar, samt ett tålamod i att Gud leder genom sin Ande även när processen känns tårfylld.
Praktisk tillämpning
Sammanfattning: Psalm 51:13 bjuder in till en återskapad relation i Guds närvaro. Genom att hålla fast vid Guds ansikte och bevara Andens närvaro får troende actualisering av omvändelsen – en renade hjärta och ett liv i lydnad.