Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 47:5 (SV1917) – Betydelse och sammanhang
Herren upphöjer sitt folk och delar ut arvedel: Han väljer för oss vår del, Jakobs, hans älskades, stolthet. Sela.
Kärnan i betydelsen
Akten visar Guds suveräna förvaltarskap över folket Israel: han utväljer och bevarar en särskild arvedel för sitt folk. “Jakobs” hänvisar till Guds särskilda erbjudande till patriarken Jakob och hans efterkommande, och “hans älskades” uttrycker en djupt personlig kännedom och omsorg från Gud. Sela markeras som en taktfull paus i psalmen där lyssnaren uppmanas att begrunda och låta tingen sjunka in.
Kontext och bakgrund
Psaltaren är en samling lovsånger som ofta anknyter till konungarnas firande, särskilt när Guds folk går in i gemensamma ceremonier och kungligt tillskriver Gud ära. Denna vers bär ton av tacksamhet inför Guds trogna ledarskap över nationen och hans noggranna förvaltarskap över dess arv och identitet. Att hänvisa till “Jakobs arvedel” pekar på det särskilda gudstjänstvärdigande och teokratiska samfundet som Gud har valt ut och befäst.
Interpretationspunkter
- Guds arvedel är lika med hans folk och deras särskilda andliga värde. Han ger och upprätthåller rättfärdiga privilegier som följer med hans närvaro. - “Jakobs, hans älskades” förstärker tanken på en kärleksrelation mellan Gud och hans folk, inte en ekonomisk eller politisk belöning utan en relationell fördel. - Sångens uppmaning, Sela, fungerar både som reflekterande paus och som förnyad adress till Gud i tacksamhet och förtröstan.
Kort tematisk lista
Relaterade passager och korta förklaringar
- 5 Mos 32:9–10 – Gud väljer och bevarar sin del; hans omsorg över folket liknas vid ett särskilt arv. - 1 Kung 8:53 – Herrens herravälde och hans val av helig plats vittnar om att han kallar ett folk till sig. - Rom 11:29 – Guds gåvor och kallelse är utan ånger; hans utvalda har en bestämd plats i hans plan.
Praktisk slutsats
Psalmens ord uppmanar troende att känna tacksamhet över Guds outgrundliga välvilja och trofasthet. Som Guds arvedel får vi överlämna våra liv till honom i förtröstan och leva i vördnad över hans mandat och kärlek.
Viktiga noteringar från äldre kommentarer (ta delvis intryck där de passar smidigt):
- Matthew Henry betonar hur arvedelen understryker nationens identitet och Guds trofasthet mot sitt utvalda folk; Guds kärlek är grunden för denna särskilda plats. - Albert Barnes påpekar att “hans älskades” för honom innebär särskild vänskap och förtrolighet mellan Gud och hans folk, inte bara rättfärdighet som kriterium. - Adam Clarke lyfter fram hur psalmen kopplas till firandet av Guds härskarvälde och hans leder i historien som ett bevis på hans trofasthet.
Cross-referenser: Ps 33:12 (Guds råd och privilegier för sitt folk), Ef 1:4–5 (utval och förutbestämd kärlek).