Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psalm 47:3 (SV1917) – Förklaring i kort form
Kärnan i versen: Herren är den Högste, fruktansvärd i sin ädelhet och makt; han är en stor konung över hela jorden.
Kontext och bakgrund
Psalm 47 är en kunglig psalm som framhäver Guds suveränitet över nationerna och firar hans rättmätiga herravälde. Psalmisten uppmanar folken att tiga inför Gud, som har blivit kung över hela jorden genom sin majestätiska styrka och rättfärdiga ledarskap. Vers 3 balanserar bilden av hans fruktansvärda majestät med hans omsorgsfulla herravälde över världen.
Tolkningspunkter
Anslutna synpunkter från äldre kommentatorer
Matthew Henry (opposition) framhäver att stoltheten i människors makt möter Guds obestridliga herravälde. Albert Barnes betonar att Guds majestät riktas mot hela världen och kallar människor till lydnad. Adam Clarke understryker konungenas universella väsen och skapar en bild av fruktan som tillbedjan, inte panik.
Relaterade passager och korta förklaringar
- Psaltaren 2:6–8: Gud har bestämt sin konung och ingriper till att upprätta rättfärdiga styren.
– Jesaja 6:3: Ära och helighet i Guds närvaro ger en bild av fruktan som tillbedjan inför den Högste.
– Daniel 4:34–35: Guds herravälde över alla riken illustreras i ett kungligt erkännande av hans suveränitet.
Praktisk tillämpning
Denna vers uppmanar till dyrkan genom vördnad: erkänn att Gud är över allt och låt hans rättfärdiga regering forma hur du lever inför andra. Fruktan inför Gud leder till ödmjukhet, lydnad och tillit till hans plan för världen.
Nyckelord och sammanhangslänkning
Anspråket om Guds universella kungarike kopplas till kristen tro om Jesu herravälde och framtida upprättelse av Guds rike. Ödmjuk tillbedjan inför den Högste blir därigenom en livsstil som speglar tro och hopp.
Kort sammanfattning: Versen förklarar Gud som den högsta härskaren vars fruktansvärda helighet och majestätiska makt omfattar hela jorden—en verklighet som kräver vördnad, tro och lydnad.