Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Herren ger folket seger över sina fiender (PS 47:4, SV1917)
Huvudpoängen i psalmen är att Guds rike står i seger, och det är genom hans välde som folk och nationer lyder inför honom. Psalmen uttrycker Guds majestätiska herravälde över jorden: Han bringar underlägsenhet under sina trofasta folk och gör att nationerna bugar sig inför hans tron. Detta versstycke återger hur Guds folk upplever seger som ett resultat av hans löften och trofasthed.
Litterär kontext
I Psalm 46–47 framträder en stark betoning av Guds närvaro och hans konungsliga makt. Psalm 47 består av en kontrasterande och förhärligande uppskattning av Gud som konung över alla nationer. Versen beskriver en upplevelse av underkastelse från främmande folkslag under Israels ledning, inte som mänsklig makt utan som resultat av Guds ingripande. Den svenskspråkiga översättningen i SV1917 speglar detta genom att tala om att “Han tvingar folk under oss och folkslag under våra fötter.”
Tidligs- och klassisk tolkning
Historisk-användningen av texten tolkas ofta som en bild av Guds konungsliga överhöghet, där folken erkänner Israels Gud som den sanna härskaren. Författarna i tidigare kommentarer understryker att seger inte primärt kommer från människors styrka utan från Guds råd och sin trofasthet mot sitt avtal. Denna poesi uppmanar trofastheten hos Guds folk genom ödmjuk underkastelse inför hans rike.
Teologisk betydelse
Versen betonar Guds universella herravälde och hans stöd till sitt utvalda folk. Det står i samband med löften om tröst och upprättelse för Guds folk trots omvärldens motstånd. Denna maktdemonstration syftar inte till arrogans utan till att Gud skall sätta sin helighet och rättvisa i centrum bland nationerna. Det påminner också om att seger i Guds namn ofta innebär ansvar och trofasthet i tjänst inför Guds kungarike.
Korsreferenser
Not: Här citeras inte hela verser utan hänvisas till sammanhanget och principerna de bär.
Tillämpning och frågor till reflektion
Sammanfattning
Psaltaren 47:4 vittnar om att Gud är konung över allt och att hans trogna folk får del i hans seger. Denna seger är inte först och främst en mänsklig triumf utan ett uttryck för Guds majestätiska herravälde och trofasthet mot sitt folk. Guds rike framstår som universellt och rättfärdigt, och troende uppmanas att leva i tro och ödmjuk tjänst inför hans kungarike.
Kända uttalanden i traditionell kommentarvärld: Matthew Henry hävdar att Gud regerar till sin trofasta hand och att segern först och främst är andlig och gudstjänstlig, inte bara politisk eller militär. Albert Barnes betonar Guds suveräna ordning över nationer. Adam Clarke framhäver att segerens källa ligger i Guds ära och rättfärdighet.