Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 34:1 Psaltaren 34:2 Psaltaren 34:3 Psaltaren 34:4 Psaltaren 34:5 Psaltaren 34:6 Psaltaren 34:7 Psaltaren 34:8 Psaltaren 34:9 Psaltaren 34:10 Psaltaren 34:11 Psaltaren 34:12 Psaltaren 34:13 Psaltaren 34:14 Psaltaren 34:15 Psaltaren 34:16 Psaltaren 34:17 Psaltaren 34:18 Psaltaren 34:19 Psaltaren 34:20 Psaltaren 34:21 Psaltaren 34:22
Psalm 34:20 – Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt
Psalm 34 visar David som lever i tacksamhet för Guds ingripande. I sammanhanget uppmanar psalmen till förtröstan i Gud och de vägar Han leder. Vers 20 fångar en kärnsvåra erfarenhet: rättfärdiga lider, men Herren uppehåller och räddar. Det är en övning i tro som erkänner lidande men vet att Gud är trofast i att bevara och befria.
I sammanhanget i psalmen
Psalmens tema är Guds nåd mot dem som söker honom. I flera verser uppmuntras den troende att ropa till Herren och att förbli vid Loiing. Här kommer en konkret bild av Guds beskydd: den som lever rättfärdigt och söker Gud upplever motstånd, men hans förtröstans grund är Herren som räddar ur allt.
Varandets huvudpoäng
Den centrala läran är att lidande inte urvinner Gudomlig närvaro eller vänds till slutet utan har en gudsrelation som Gud sätter ordning på. Den rättfärdige upplever lidande som en prövning eller rening, men Gud går före, uppmuntrar och till slut bevarar från alla faror. Detta versepresenterar förtröstan: lidandet må vara intensivt, men Guds räddning är säkert.
Ort och jämförelser i Bibeln
Liknande teman finns i andra bibelställen.
Två eller tre korta jämförelser
Tillämpning
För den troende innebär versen en uppmaning till tro och tålamod i prövning. När lidandet känns övermäktigt är det rättfärdiges rop att lita på Guds närvaro och lova Hans trofasthet. Vi bör bevara vår integritet, ropa till Herren i bön och låta hans befrielse pröva vår tro. Samtidigt påminner texten om att räddningen inte alltid ser ut som vi förväntar oss, men den är säker i Guds syfte.
Cross-references
Alla tre följande hänvisningar förstärker idén om Guds närvaro i lidande och Hans räddning:
Var och en av dessa passerar visar att Gud inte lämnar sina, utan bevarar i prövningen och ger befrielse i den tid Han själv har bestämt.
Sammanfattning
Psalm 34:20 ger en kärnfull bild av Guds trofasthet: den rättfärdige må lida mycket, men Herren räddar ur allt. Det är inte en försäkran om fromhet utan en erfarenhet av Guds ingripande mitt i prövningar. För den som följer Herren gäller: rop i nöden, behåll tro och lita på att Gud i sin tid koregerar och bevarar från allt ont.
Notering om tidigare kända kommentarer: De formulerar liknande slutsatser; till exempel Matthew Henry betonar Guds troskap i prövning, Albert Barnes framhäver att räddningen ofta kommer i form av bevarande i lidandet, och Adam Clarke understryker att räddningen ibland skenbart kommer efter prövningar som syftar till vår andliga tillväxt.
Referenser i korthet: Denna text föreslår en praktisk tro fast i Guds vishet och löfte att Han inte överger de som söker Honom.