Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 34:1 Psaltaren 34:2 Psaltaren 34:3 Psaltaren 34:4 Psaltaren 34:5 Psaltaren 34:6 Psaltaren 34:7 Psaltaren 34:8 Psaltaren 34:9 Psaltaren 34:10 Psaltaren 34:11 Psaltaren 34:12 Psaltaren 34:13 Psaltaren 34:14 Psaltaren 34:15 Psaltaren 34:16 Psaltaren 34:17 Psaltaren 34:18 Psaltaren 34:19 Psaltaren 34:20 Psaltaren 34:21 Psaltaren 34:22
Översikt av Psalmen 34:15 (SV1917)
Tärningen av Psalmen 34 speglar Davids övning i att söka Gud och fly från ondska. Vers 15 uppmanar mottagaren att vända sig bort från det som är ont, göra gott och sträva efter fred. Versen ligger i en sammanhängande vädjan om Guds närvaro och skydd, där den troende uppmanas till praktisk rättfärdighet och inre fred som följer av Guds närvaro.
Versens placering i kapitlet
I Psalm 34 är David i olika skeden av förtvivlan och beskyddande tillit till Gud. Efter sin erfarenhet av Guds ingripande i vändningen från fara (1–4, 6–7) betonar vers 15 en aktiv hållning: Gud vakar över dem som lever rättfärdigt, och deras frid förvandlar yttre omständigheter. Denna kombination av gudomlig omsorg och mänsklig lydnad är ett återkommande tema i psaltarens uttryck för tillbedjan och tillit.
Nyckelbudskap och huvudlära
Sämre jämförelser och liknelser
Flera klassiska kommentatorer betonar att friden inte är av världens sinnelag utan Guds egen frid som övervinner oroliga yttre omständigheter när människan håller sig till Guds vilja. Denna livsstil av Guds räddning och rättfärdighet återspeglas i andra delar av Skriften där gudfruktiga människor söker rättsfärdighet och fred mitt i prövningar (t.ex. i salmernas fridshyllningar och i Nya testamentets undervisning om fred och försoning).
Jämförelser med andra bibelpassager
- "Friden som övergår all förstånd" hänvisar till att Guds frid bevarar hjärtat när tron håller fast vid honom (Filipperbrevet 4:7). Denna frid följer i praktiken när man väljer det rätta, avvisar ondska och aktivt söker gott.
- Välvillig handling och fredssträvande framhävs också i Romarbrevet 12:17–18, där troende uppmuntras att göra gott och leva i fred med alla så långt det är möjligt.
Tillämpning i vardagen
- Fundera över vilka frestelser eller vanor som lockar bort från det goda. Be om Guds styrka att vända ifrån dem och att först vårda din relation till Gud.
- Sträva efter godhet i vardagliga möten: ordval, handlingar och rättvisa i små saker speglar din tro.
- I konflikter sök aktivt fred: lyssna, försonas där det är möjligt och sök orsak till en rättvis och fredlig lösning.
Kort sammanfattning
Versen manar till ett konkret program: vänd dig bort från ondska, gör gott och sök friden som är roten till rättfärdighet och Guds närvaro. Denna hållning speglar en troende som lever i Guds närvaro och som påverkar omgivningen genom vänlighet, rättfärdighet och fred.
Kortare kommentar i samklang med äldre kommentarer
En sammanhängande syn ur klassiska källor säger att en sann tro manifesteras i praktisk handling och i att efterlikna Guds frid i vardagen. Denna vers förstärker idén att Gud välsignar den som gör gott och lever i rättfärdighet i sociala relationer.
Cross-references och korta förklaringar
- Romarbrevet 12:18: Så långt det är möjligt, håll frid med alla människor; detta förstärker idén om praktisk fred i relationer.
- Filipperbrevet 4:7: Guds frid som övergår allt förstånd bevarar hjärtat när tron vilar i honom.
- Jakobsbrevet 3:18: Rättfärdighetens frid bland dem som vandrar efter Guds viljeuppfyllelse leder till levnadsgodhet och vänskap.
Kommentarerna från äldre källor noteras kort: Matthew Henry betonar att guds vittnesbörd om rättfärdighet manifesteras i handling; Albert Barnes framhäver den praktiska gula som följer av en tro som söker friden; Adam Clarke understryker att friden inte är frånvaro av motstånd utan ett gudomligt arbetssätt i hjärtats övergivande till Gud.