Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Huvudpoäng: Ett tryggt arv i Guds ljuvliga närhet
Psalm 16:6 i Svenska1900/1917-översättningen målar bilden av en behaglig fördelning och ett gudomligt försorg. Författaren känner att varje bit av marken och varje erfarenhet i livet är ett arv från Gud—en del av hans personliga tillit och gemenskap. Texten fångar en innerlig trygghet: det som tillhör mig i Gud är inte bara materiella tecken utan en djup gemenskap och ett mål i livet själv. Denna vers visar hur den troende upplever sin tilldelning som ett välbehag, en del av relationen till Gud, där innehåll och syfte tillsammans ger glädje.
Litterär kontext
Psalmens struktur rör sig tyst och personligt om Guds närvaro i livet. I denna vers framträder ett bildspråk av land, arv och lott som symboler för Guds suveräna ledning. Lott och arv pekar båda mot gudomlig fördelning; vad som tilldelas är inte slump utan manifesterad omsorg och syfte. Denna känsla av gudomlig tillhörighet igenkänns genom hela psalmen i förhållande till Guds godhet och skydd.
teologisk betydelse
Versen uttrycker tillit till Guds godhet och trofasthet. Arvets behaglighet vittnar om en relationell gudstjänst där livet inte är en slump utan ett kontemplativ svar på Guds godhet. Det pekar på ett holistiskt gudsbegrepp där landet, livet, och glädjen i närvaro hos Gud samverkar till helhet och mening. I en bredare teologisk ram understryker den att trohet mot Gud leder till ett inre arv av frid och samhörighet, mer än vad materiell rikedom ensam kan ge.
Cross-referenser och korta förklaringar
Förklaringen i dessa paralleller är att Guds gåvofrågor alltid är förbundna med ett syfte och en djup relation.
Frågor till reflektion
Sammanfattning och tillämpning
I Psalm 16:6 påminns vi om att livet under Guds vård är ett välbehagligt arv. Det går bortom materiell rikedom och pekar mot en säker tillhörighet i Guds närvaro. Texten uppmuntrar till trofasthet och öppenhet inför Gud som vår största arvingesgivare. I vår vandring är vårt verkliga arv den gemenskap och frid som följer när vi litar på honom och finner vår glädje i detta förhållande.
Notering om källor: Svenska 1917-översättningen återspeglar den traditionella läsningen som ofta används i svensk bibelläsning. I andligt bruk har Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke gett historiska kommentarer kring psalmernas innehåll; deras korta formuleringar har använts bland annat för att belysa hur tillit till Gud och gudomlig ledning ger ett innerligt arv. Ingen längre citat används här, men deras inflytande ligger i den lättolkade, praktiska orienteringen och betoningen på relationen till Gud.