Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 148:7 (SV1917): Loven HERREN från jorden, I havsdjur och alla djup
I denna lovsångstund uppmanas hela skapelsen att delta i tillbedjan av Gud. Psalm 148 färdas från himlavalvet till jorden och ned mot havsdjupen, och gör anspråk på att varje del av skapelsen har något att säga om Guds storhet. Versen 7 koncentrerar denna kosmiska räckvidd till jordens varelser och havets djup som bär vittnesbördet om Herren. Genom att kalla på havsdjupen och alla havsdjur visar psalmen att Guds härlighet omfattar även de största och mest avlägsna delarna av skapelsen.
central betydelse
Versen uttrycker ett universellt tilltal till Gud: Hans ära ska hyllas av allt som lever i vatten, från de yttre ytnära krafterna till de dolda djupen. Det är ett kännetecken för psaltarisk poesi att skapa en omfattande, nästan ekumenisk lovsång där varje del av skapelsen får egna ord till ära Gud. Här uppmanas människan att observera och delta i denna breda tillbedjan som ett uttryck för helhetens evangelium: Gud är Herre över hela verkligheten.
två eller tre centrala teman
relaterade passager
• Psalm 148:1–4 upprepar kallelsen till hela skapelsen att göra Herrens namn känt i himmel och jord.
• Psalm 19:2–4 visar hur naturen själv, genom sin ordlös skönhet, vittnar om Guds skapelseverk och odlar människans reflektion.
• Rom 1:19–20 pekar på hur det av naturen synliga vittnesbördet om Gud uppenbarar sig för varje människa som söker sanning.
praktisk reflektion
Denna vers uppmanar oss att se varje del av världen som ett tecken på Guds storhet och godhet. När vi ser havets djup, eller när vi möter djurens liv i ekosystemets skiftningar, kan vi öva tacksamhet och ödmjukhet. Det är också en påminnelse att vår tillbedjan inte är isolerad till religiösa ritualer utan omfattar vår relation till naturen och vår miljö som Guds skapelse.
kort sammanfattning
Psaltaren 148:7 färdigställer en global lovsång där jorden och allt liv i haven bidrar till Guds ära. Genom att följa denna kallelse formar vi en tillbedjan som omfattar hela skapelsen och vår plats inom den.
citerade noteringar
Texten följer SV1917. För eventuella äldre kommentarutlägg från public-domain-kommentatorer används integrerade tolkningar nedan utan att överträda upphovsrätten.
Kommentaröversikt: Denna sång framförs i enlighet med Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke, där deras samtida insikter bidrar till att betona universell lovsång och människans aktiva respons utan att fastna i doktrinära konflikter. Denna sammanfattning är avsedd att fungera som en enhetlig vägvisare till textens kärna.