Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psalm 148:11 (SV1917): I jordens konungar och alla folk, I furstar och alla domare på jorden
Inledande sammanhang
Detta avsnitt är en del av psalmen som ropar till hela skapelsen att prisa Gud. Psalmisten uppmanar himmel och jord, sol och måne, och alla varelser att göra hans namn stor. I verserna som föregår och följer denna rad fokuseras det dock särskilt på människan som Guds avbild och som ska erkänna hans herravälde över alla samhällsskikt. Vers 11 träffar därmed en nyckelpunkt: hur hela mänskligheten, särskilt de som har makt och auktoritet, står inför Gud.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Texten presenterar Gud som den som upprätthåller ordning i världen och kräver vördnad från varje samhällsskikt. Hans herravälde överskrider individuella och kulturella gränser: kungar, feodalherrar, ledare och domare. Psalmisten betonar att makt utan tillbedjan blir culpös; Guds krav på erkännande av hans skapelseordning gäller alla. Denna breda appel visar en tro som inte är nationell eller etnisk, utan universell.
Viktiga ord och bilder som förklaras
Korsreferenser och hur de tillför förståelse
• Psalm 2:10–12 uttrycker samma tema: gudsbeslutsamhet över alla kungar och uppmaningen att sätta trohet till Guden.
• Daniel 4:17 visar att makt är ordinerad av Gud och att människor ska erkänna hans höghet i sina ordningar.
• Rom 13:1–2 betonar vidden av mänsklig myndighet som ordnad av Gud, så länge den står i lydnad mot honom.
Historisk-lärdom från äldre kommentarer
Enligt klassiska kommentarer framhävs att denna vers ropar till varje samhällsklass att erkänna Guds suveräna herravälde. Matthew Henry betonar att maktens legitimitet vilar i dess lydnad inför Guds ord. Albert Barnes påpekar att de som styr måste känna ett särskilt ansvar inför Gud och folket. Adam Clarke framhåller att även om människor besitter auktoritet, är deras rätten att döma och regera underordnad Guds rättvisa och helighet. Dessa tankar förstärker bilden av en gudstro som överskrider språkliga och politiska gränser.
Praktisk tillämpning idag
Teksten utmanar dagens ledare att leva i ansvarsfullhet inför Gud och folket. Makten ska användas till rättvisa och skydd av de svaga, inte till självförhärligande. Förtroendeinstitutioner, domstolar och politiska ledare uppmanas att erkänna skapelsens ordning och att alltid handla med ödmjukhet och rättvisa inför Guds ögon. För vanliga troende innebär det en påminnelse om att tillägnad tro och moralisk integritet inte är privata utan offentliga och socialt relevanta.
Sammanfattning: Versen visar att Guds herravälde sträcker sig över alla samhällsskikt. Kungar, furstar och domare är kallade att ära Skaparen i sina beslut och handlingar. Detta färgar hur vi ser makt, ansvar och rättvisa i dagens samhälle.