Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psalm 146:6 (SV1917) – En översikt och fördjupad kommentar
Psalm 146 erjerar Guds trofasthet och hans omsorg om världen. Vers 6 fokuserar på Gud som skaparen av himmel, jord och hav – och som håller tro evinnerligen. Denna vers binder ihop skapelse, upprätthållande kraft och trohet, och uppmanar den som läser att lägga sin tillit till Gud, inte till mänskliga makter eller instabila väsen.
Versens plats i psaltaren
I Psalm 146 står den uppmanande ramban: lova Gud medan livet är, och minnas honom som den som helt och hållet är trofast när människor sviker. Vers 6 riktar blicken utanför människans begränsningar till Gud som har gjort allt och som bevarar trofasthet själv. Denna vers fungerar som en teologisk påminnelse om Guds grundläggande egenskaper: skapare, upprätthållare och trofast givare av varje liv.
Huvudpoängen i versen
Herren är skaparen: han har gjort himmel, jord och hav. Han är också den som upprätthåller trofasthet i evighet. Implicit följer att vår tillit inte bör vila på mänskliga makter eller flyktiga stater, utan på den som står fast i sin skapande och bevarande kraft.
Nyckelhanteringar från äldre kommentatorer
Matthew Henry betonar i sin traditionella läsning att detta motto‑vers uppmanar till ett fast hopp i Gud som har skapat och uppehåller allt. Albert Barnes framhäver att skapelsens ordning pekar på Guds suveränitet och hans trohet; han påminner om att “tro evinnerligen” kräver ett liv i tillit till Guds väsen. Adam Clarke lyfter fram att versen ligger i en kedja där skaparen och upprätthållaren är samma Gud, vilket ger Förbundet en fast grund.
Notera: i denna text används inga långa citat utan hänvisningar till deras inflytande för att förstärka tolkningen. Ingen av dem kopierar eller återger hela verser här, utan deras inblickar används för att fördjupa vår förståelse.
Jämförande språkton och närhet till andra passager
Användbar tillämpning
-Lita på Gud som skaparen och upprätthållaren i vardagens små och stora händelser. När oro eller osäkerhet försöker få fäste, erinra dig att Gud har skapat allt och bevarar sitt ordning.
-Vänd dig bort från skepsis mot det långsiktiga och stanna kvar i hoppet i Guds trofasthet.
-Bevara en disciplin av tacksamhet över Guds skapelse och hans bevarande när livsvägarna snurrar.
Korta cross-referenser och deras kopplingar
- Psalm 33:6–9: Guds ord skapade världen; på hans ord står skapelsen fast. Förbindelse: skapelsens ordning och Herrens makt upplevs som stabil i båda verserna.
- Hebréerbrevet 11:3: “Genom tro förstod vi att världen är till av Guds ord” – kopplat till att Gud har gjort allt och att troen på honom grundas på hans ord och gärningar.
- Psalm 104:24–30: en längre bild av Guds skapelse och upprätthållande som påminner om hans trofasthet i allt levande.
Sammanfattning
Psalm 146:6 i SV1917 påminner oss om att vår tillit har en stabil grund: Gud har skapat himmel, jord och hav och upprätthåller trofasthet evinnerligen. Denna kombination av skapelse och bevarande kraft ger ett kraftfullt ankare för tro och en trygg riktning i livet. Låt detta bli en ständig nåd i vardagen: att vår Gud är både skapare och bevarare av allt som finns.