Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psalm 142:7 (SV1917) – En bön i nödens natt
Huvudpoäng: Psalmen visar en äldre gudstjänstlig bön där den som är fast i förtryck och oro vänder sig till Gud som sin enda räddning. Denna vers fångar ett ögonblick av desperat rop om frihet och skydd, där hoppet vilar i Guds trofasthet snarare än i människors kraft.
Litterär kontext och flöde
Denne psalm är en klagosång, där David eller en undergångens prövade renodling vänder sig till Gud när omständigheterna tynger. Rösten är personlig och uttrycket av trångsynthetens tryck. Vers 7 ligger i en klimax där bönen om räddning kommer in i en tydlig kontrast till fiendens övermäktighet. Texten anspelar på förföljelse och känslan av fåfäng kamp inför övermäktiga krafter. Denna retoriska struktur förstärker att ropet är både rop till Gud och vittnesbörd inför honom.
Teologisk betydelse
Versen förmedlar ett grundläggande bibliskt tema: Guds närvaro som räddning i nöd. Den som ropar erkänner sin maktlöshet inför mänsklig kraft och söker Guds ingripande. Det framhävs att gudomlig frälsning inte kommer genom mänsklig styrka utan genom Guds trofasthet och frihetens akt. Psalmen uppmuntrar troende att inte förlita sig på egen styrka i motgång utan att ropa till Herren i ödmjuk bön.
Historiska och teologiska kopplingar
Cross-referenser och korta förklaringar
- Psaltaren 3:9: Gud som räddar och lyfter den smärtande från sina förföljare—en liknande bön om befrielse i fara.
- Jesaja 41:10: Befrielsens närvaro i fruktans väsen; frukta inte, för Gud är med dig i din kamp.
- Romarbrevet 8:37–39: Moralen att inget kan skilja oss från Guds kärlek när vi finner styrka i Kristus under prövning.
Frågor till reflektion
Sammanfattning och tillämpning
I Psalm 142:7 sammanfattas tron i nøden: människor ropar till Gud, erkänner sin hjälplöshet, och väntar på att Gud ska ingripa. Budskapet är klart: när omständigheterna verkar övermäktiga, är Gud den som kan rädda och befria. För den troende innebär detta en fortsättning av liturgin – ropa, lyssna, och lita på Herrens trofasthet som källan till verklig räddning.
Utdrag från tidigare kommentatorer i relativt korta ordalag: Matthew Henry fokuserar på den personliga bönens intensitet i nöd. Albert Barnes framhäver att ropet uttrycker både ånger och tillförsikt. Adam Clarke betonar att förföljarnas övermäktighet visar behovet av Guds ingripande snarare än mänsklig hjälp. Sammantaget väver deras vittnesmål en bild av bön som förvandlar rädsla till tillit i Guds barmhärtighet.