Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 142:5 (SV1917) – Kontextoch central betydelse
I psalmen skriver David i en stund av innre kamp och flykthet. I bogstaven av odet erfara ropar han till Gud medan han upplever ensamhet och utsatthet. Vers 5 befinner sig i hans vädjan under en stund av desperat rop: han vänder sig mot Guds nåd som sin enda tillflykt och får i ett ögonblick en stilla försäkran om att Gud observerar och hör hans rop trots närvaron av mänsklig mörkhet runtomkring.
Huvudbetydelse
Versen visar en specifik, innerlig bön. David pekar tillsynes på tre saker samtidigt: sin egen situation, Guds uppmärksamhet, och avsaknaden av mänsklig vänskap. Han usa sin blick till Gud som den enda sanna hjälpen när ingen annan känner honom eller frågar efter hans liv. Det är en rapport om förtvivlan som leder till förtröstan: även i öknen av mänsklig frånvaro, är Gud närvarande och vårdar den som söker honom.
Tre centrala teman
Konkret vägledning ur äldre kommentarer
I Matthevs Henrys synsätt betonas att psalmen kan beskriva en troendes natt som övervinns genom Gudsväsendets närvaro. Albert Barnes och Adam Clarke framhäver hur David klagar och samtidigt förblir fast vid Guds rättfärdighet och trofasthet, vilket uppmuntrar troende att söka Gud även när omgivningen är fientlig eller likgiltig. Enligt Clarke uppmuntrar psalmen till att vända sig till Gud i ensamhetens stund och att Gud själv är den som ur prepositionslaget reser upp den tysta rop efter rättfärdighet.
Relaterade passager
Liknande teman: Psaltaren 3:5 – förkroppsligar tillflykten i Guds räddning när fiender och inre oro fyller sinnet. Psaltaren 27:8 – Gud kallar till gemenskap och förtröstans rop i mörker. Esra 8:22 – en liknande erfarenhet av bönens tid där människans tillflykt är begränsad men Gud är närvarande.
Praktisk reflektion
När ensamhet och motgångar tynger, är det frestande att söka tröst i mänsklig närhet eller yttre framgång. Den här versen uppmanar till en radikal riktning mot Gud som hör och ser. Öva enkel bön i tystnad – ett rop som erkänner din svaghet och Gud som din källa till styrka. I vardagslivet kan man skriva ned rop till Gud och låta dem ligga framför honom som en rättfärdigarslåda där väntan skapas men också förväntan på Guds ingripande.
Sammanfattning
Psalmens vers 5 presenterar Davids rop som ett tecken på att den troende inte förlorar hoppet när all mänsklig tillflykt saknas. Gud ser, hör och bär den som ropar i nöd. Denna erfarenhet av ensamhet blir en lärdom om Guds trofasthet och vår förnyade tilltro till hans godhet.
Korsreferenser och förklaringar
• Ps 3:5 – Gud ger sömnen och räddar i fara.
• 2 Sam 22:7 – en liknande utrustning av låt Gud höra för den som ropar i nöd.
• Ps 9:10 – de som tacklar bön och förtröstan i Gud blir inte övergivna.
Notering om äldre kommentarer: Såsom Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke betonade, ligger poängen i att troende får ro i Guds trotsade nöd, eftersom Gud alltid är den som ser och hör. Ur deras ord får man en tydlig bild av att bönen inte berövas av närvaro, utan finner sin makt i Guds trofasthet och hans ledning av den som ropar.