Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psalm 142:6 (SV1917) – Förståelse och tillämpning
I denna bön av David utspelar sig ett ögonblick av ensamhet och förtvivlan i grottans skugga. Versen är en konkret vädjan till Gud där hjälpen är helt inriktad på att finna tillflykt och ett bestämt löfte om del i livet. I kontexten står psalmen mitt i en personlig klagosång som visar hur Gud finner en människa även när omständigheterna tynger och man känner sig förföljd eller övergiven. Att ropa till Herren blir därmed ett uttryck för tro och tillit till hans beskydd och rättvisa.
Huvudbudskap
Textens kärna är förtroendet att Gud är den som skyddar och försörjer, en styrka när ingen annan syns tillförlitlig. ”Du är min tillflykt” understryker att Herren är den plats där man kan finna trygghet när det egna krafterna tryter. I de levandes land syftar uttrycket på ett liv som hålls av Gud själv, bortom dödens skugga och flyktighetens oro. Det är ett uttryck för både personligt behov och ett teologiskt vittnesbörd om Guds fortsatta närvaro i livets ömtåliga färd.
Tre centrala teman
Korsreferenser och anknytningar
Liknande teman förekommer i andra psalmer där Gud ses som skydd och gåva av liv. Till exempel:
Dessa kopplingar förstärker bilden av Gud som en konstant trygghet i livets prövningar och som håller sina trolova hos oss även när omständigheterna ser mörka ut.
Praktisk tillämpning
I vardagens påfrestningar kan man låta ropet i psalmen bli en modell för hur man närmar sig Gud: i ödmjuk bön, i en tro som inte förlitar sig på svaga människors kraft utan på Guds trofasthet. Att hålla sin tillflykt i Herren kan innebära att lägga ner planer som förstoras av rädsla och i stället söka vishet och styrka i bön, samt att minnas att livet hos Gud är en del av den större gudomliga ordningen.
Sammanfattning
Psalm 142:6 fångar ett ögonblick av tro i hemlighetsfull ensamhet: ropet till Gud, som tillflyktsort och livets gåva. Det är en påminnelse om att Gud inte lämnar dem som söker honom i ödmjukhet och sorg, utan erbjuder en stabil grund när resten av världen känns osäker.
Kuriosa från äldre kommentarer
Sammanfattande nyanser från klassiska kommentarer samtycker i att här ligger en tydlig uppmaning till förtröstan: Gud är den som hör och svarar. De ser också hur den personliga tillflykten i Gud förstärker människans hopp om rättvisa och skydd i livet.