Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Övergripande tolkning: Bönen om räddning från faror och skadliga andar i psaltaren
Psalm 140:2 i SV1917 uttrycker en enkel men allvarsam bön: att bevara från onda människor och från dem som arbetar våld. Texten ligger i en längre bön om skydd och rättfärdighet, där Davids tillförsikt vilar i Herren trots omvärldens hot. Det är en bön om vänlighet och rättvisa i en värld där makt ofta används i vållande. För den som bekänner Gudstal blir hoten inte bara yttre faror utan även frestelser till att ge efter för ondska – detta uppmuntras bönbaserat fortskaffande av motståndet.
Litterär kontext
Psalmens första del visar en bön om uppmärksamhet inför faror och ett behov av skydd mot dem som vill skada eller förråda. Texten är compact och direkt: rädda mig … bevara mig. Denna enkelhet speglar en dramatisk tro på Guds omsorg. I de omgivande psalmerna (till exempel salmer som uttrycker förtröstan, hämning av ondska och hopp om rättvisa) får vi en bild av en vandrande tro som ber om Gud att hålla fast vid rättfärdighetens väg även när omständigheterna är hotfulla.
Theologisk betydelse
Frågan som ställs i psalmen ligger i centrum av en gudsrelation: Gud är den som räddar och skyddar. Bönen återspeglar en integrerad tro på Guds rättfärdiga dom och hans hämnd i rätt tid. Den uppmanar till visdom och försiktighet, där hållningen är att söka skydd i Gud snarare än att sätta tro till sin egen styrka. I denna bön konfronteras troende med en värld av möjlig våld och list, men litar på Guds trofasthet och att han bevakar vrede och rättfärdighet.
Cross-referenser
Till varje referens ligger tron på att Gud är vår sköld och vår skyddare, som hör bön när vi är i nöd.
Reflektionsfrågor
Sammanfattning
Psaltaren 140:2 är en kort bön som fångar en djup längtan efter Guds räddning från dem som avser onda handlingar och våld. Genom att hålla fast vid Gud som vår tillflykt och försvar uppmanar texten troende att leva i religiös och moralisk vaksamhet, samtidigt som man väntar på Guds rättfärdiga ingripande. Denna bön är inte bara en flykt utan en akt av tro som formar hur man möter omvärldens hot med bön, visdom och integritet.
Exakta korta citat från äldre kommentatorer som kan användas i översättningar: Matthew Henry kommenterar ofta Guds skydd som en nattlig sköld mot fiender; Albert Barnes betonar att bönens riktning är rättfärdighetens väg; Adam Clarke fokuserar på den praktiska betydelsen av att bevara från våld och onda människor i vardagen. [Notera: inga fullständiga citeringar av dessa verk här, endast pågående hänvisning.]