Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 140:12 (SV1917) – Kontext och betydelse
I denna psalm uttrycks en bön om skydd mot närgången ondska och orättfärdighet. Vers 12 försjunker i en tanke om vad som kännetecknar den som gör ont mot andra och hur Gud rättfärdigt bemöter sådanhet. I sammanhanget står ord som omfattar både straff och upprättelse; den som sprider ryktessnurr och våld mot andra ska inte få bestå i landet. Det svenska ordet “bestå” bär här innebörden av att leva kvar, få fotfäste eller hållas uppe i landets mått och ordning. Denna vers sammanfattar ett etiskt ideal: Gud vakar över rättfärdiga och upprätthåller samhällets rättvisa genom att motverka de som skadar andra genom ord eller hand
Central innebörd
Texten säger att de som pratar förtal och de som utövar våld utan rättfärdighet inte får bestå inför Gud och människorna. Man kan förstå det som ett uttryck för rättvisa: ont och uppvigling får inte få långlivad bestånd. Det är en påminnelse om att samhället endast är starkt när det bygger på sanning och rättvisa, och att Gud ser och bedömer sådana handlingar.
Viktiga teman
Kopplingar till andra bibelställen
Liknande teman återkommer i Andra Moseboken och Ordspråksboken där gudomlig rättvisa och upprätthållande av rättfärdiga liv betonas. I Nya testamentet betonas hur Kristus förenar rättvisa med nåd, så att den som följer honom lever i ödmjukhet och sanning. Dessa kopplingar påminner oss att gudomlig upprättelse inte bara är juridisk utan också etisk i vardagslivet.
Praktisk reflektion
Hur talar jag om andra? Fråga mig själv: bygger mina ord upp eller skadar jag? Denna vers uppmanar till vaksamhet mot förtal och våld, och till att söka rättvisa på ett sätt som känner igen människovärdets värde. Jag kan eftersträva tysthet där skadeglädje frodas och istället be om vishet i hur jag använder min röst.
Sammanfattning
Versen larmar om att en förtalets man och en ond våldsman inte får bestå i landet; Guds upprätthållande av rättvisa mot sådana handlingar står i centrum. Den uppmanar till ett samhälle där sanning och rättfärdighet varar, och där de som vandrar i ondska inte hittar beständig plats.
Cross-references: 1) Ordspråksboken talar ofta om hur rykten och våld försvagar samhällsstrukturen. 2) Matteusevangeliet inramar hur Kristus leder troende till rättvisa och helighet. 3) Romarbrevet framhäver läran om rättfärdighet genom tron och ett liv i kärlek.
Nyckelinsikter från tidigare kommentatorer:
Matthew Henry: “The man that utters slanders shall not stand” och uppmaningen att leva i gudomlig rättfärdighet. OBS: Kort citat används här endast som referens av tidigare arbete.
Albert Barnes: Förklarar att denna vers belyser gudomlig rättvisa mot dem som sprider skadlighet i samhället. OBS: Kort citat används här endast som referens av tidigare arbete.
Adam Clarke: Fokus på hur förtalet och våldet stör samhällets ordning och hur Gud upprätthåller rättvisa.