Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psalm 138:2 (SV1917) – Direkt betydelse
Det centrala budskapet i psalmen är att Gud är värd vår tillbedjan och vår täna tillförlitlighet: hans ord och löften står fast, och vi svarar med vördnad, pris och trofasthet.
Kontext och bakgrund
Psalm 138 är en av konungssalmerna där David uttrycker tacksamhet för Guds nåd i sorg och glädje. Vers 2 gäller speciellt Guds namn och hans ord: Gud sätter sitt ord framför allt annat. I den gamla kulturen var det vanligt att ära gudomligt namn och ord som en garanti för pålitlighet. Denna vers visar att tillbedjan inte bara är känslomässig utan också intellektuell och etablerad i Guds löften.
Tolkningsöversikt
- Tillbedjan i helig rättfärdighet: ”Jag vill tillbedja, vänd mot ditt heliga tempel” uttrycker en sakral inriktning – undervisningen och närvaro i Guds närvaro som det heliga templet symboliserar.
- Pris för nåd och sanning: Guds karakteristiska kombination av nåd och sanning ges som skäl att prisa honom. Nåden överflödar, och hans sanna ord är pålitliga.
- Löftesordets storhet: Genom att betona att Guds löftesord har blivit "stort utöver allt vad ditt namn hade sagt" visar psalisten att Gud själv sätter sin ära i sitt ord och i sin trofasthet; hans namn och ord vittnar om hans trofasthet.
Vägen till tolkning – inblick från äldre kommentarer
Matthew Henry pekar på att värdet i versen ligger i att Guds ord står över alla mänskliga namn och löften, och att vår tillbedjan är riktad mot hans helighet och trofasthet.
Albert Barnes framhäver hur psalmen gör gällande att gudomlig nåd leder till tro och lovsång, där tillbedjan tar intryck av Guds uppenbarelse i historien. Det är ett samtal mellan gudomlig trofasthet och mänsklig tro.
Adam Clarke understryker att Gud inte bara uppmanar till tillbedjan utan att hans ord och namn själva bär fullgörandet av löftena; den gudomliga makten förvandlar människans hjärta till ödmjuk tillbedjan.
Relaterade passager – korta kopplingar
Praktisk tillämpning
I vardagen uppmanas vi att närma oss Gud med en tillbedjan som bygger på hans ord: vandra i hans sanningsriktiga löften, lita på hans nåd trots livets prövningar och låta hans helighet forma vår lovsång och våra liv.
sammanfattande betraktelse
I Psalm 138:2 binds tillbedjan till tre aspekter: ett helgat tillbedjande som riktas mot Gud i templet, en prisföring av hans nåd och sanning och en tro på att hans löfte står fast. Denna kombination av ära, tillförlitlighet och personlig tro utgör grunden för en livslång relation till Gud.