Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 138:6 (SV1917): Var Herren ser de ödmjuka och föraktar de högmodiga
Varför detta vers är viktigt: Denna lilla vers bär en djup, lugnande och samtidigt vässande sanning. Den påminner oss om att Herrens uppmärksamhet inte följer människors yttre status eller rikedom, utan han vänder sin blick mot de ödmjuka och avlägsnar sig från de som bär högmod. I en värld som värderar ställning och ära ger versen ett rättesnöre: uppriktigheten i bönen och tilliten till Gud står i motsats till översittelse och självförhärligande. Det är en uppmuntran att söka Gud i den lågt bemäktiga delen av livet och att lita på att Herren märker hjärtats sanning även när omvärlden helt missar den.
Originalkonteksten och huvudbudskapet
Psalm 138 är en kunglig och personlig hymn där David uttrycker tacksamhet för Guds trogna ingripanden. Vers 6 fångar det centrala temat: Herren ser och reagerar på människors inre tillstånd. Den som är ödmjuk inför Gud får hans uppmärksamhet och omsorg, medan den som tar plats i högmod blir avlägsen. Det är inte en allmän lektion om social status utan en teologisk verklighet: Guds majestät står över mänskliga rangordningar, och hans kunskap sträcker sig till varje själ.
Huvudbudskap och näraliggande teman
Huvudbudskapet är att gudomlig uppmärksamhet och vördnad går hand i hand med ett ödmjukt hjärta. Herrens höjd—hans suveränitet och helighet—kontrasteras av hans omtanke om den låga och ödmjuke. Detta stämmer överens med andra teman i psalmerna där Gud värderar hjärtats uppriktighet snarare än människans yttre sken (se t.ex. 34:19; 51:7–8). Samtidigt påminner versen om att Gud avlägsnar sig från högmodets hållning, vilket var och är en varning mot självförhärligande och presumerande självhävdelse.
Cross-referenser och korta förklaringar
Historisk och teologisk kontext
I den bibliska världen uppfattades högmod ofta som ett uttryck för självvärde och självständighet från Gud. Psalmisten flyttar blickarna från mänsklig bedömning till Guds suveränitet. Denna inversionslogik—att Gud lyfter de ödmjuka och avlägsnar sig från de stolta—är en återkommande princip i Skriften och ger tröst till de som lever undertryckta eller förbipasserade av samhällsreglerna.
Andlig tillämpning
Reflektera över hur du närmar dig Gud i vardagen. Ödmjukhet är mer än fromt ord; det är ett liv där man erkänner sitt beroende av Guds nåd och sin plats före honom. Be om öppenhet mot Guds ledning även när det krävs att sänka sin stolthed eller att erkänna tidigare fel. Versen uppmuntrar också till bön i olika livssituationer—inte bara i triumf, utan också i sårbarhet—för Herren ser hjärtat.
Kort sammanfattning
Esplanaden i Psaltaren 138:6 för oss att Gud bemäktigar sig det låga och avvisar högmod. Denna undervisning samspelar med hela Skriften om Guds trofasthet mot dem som ödmjukar sig inför honom och hans förmåga att höja de som bugar sig inför hans vilja.
Notering om exakta citat från äldre kommentatorer: Finns inga fullständiga längre citat av Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke i denna text, men deras sammanfattningar och skolningar har inspirerat den sammanhängande tolkningen som används här.