Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 138:4 (SV1917) – Varför versen är viktig
I denna korta vers rikta diger psalmisten mot universell erkänsla: när kungarna från jordens alla hör om Herrens mäktiga ordsfullhet och verkan, blir deras hjärtan och läppar ännu mer tillbedjande. Versen påminner om att Guds vägar och ord inte är begränsade till Israels gränser utan når fram till de som har makt och inflytande i världen. Denna universalisering av tillbedjan visar också att Guds rättfärdighet och nåd inte står endast under judiska eller kristna ramar utan sträcker sig mot hela skapelsen.
Originalkontext och huvudbudskap
Psalmens 138 är en tacksägelsedokument där David uttrycker tacksamhet för att Gud har hörsammat böner och varit trofast mot dem som söker honom. Vers 4 belyser att när kungar från andra länder får höra Guds ord och kraft, svarar de med tillbedjan och erkännande. Det understryker Guds globala särställning och att anförtro sig till honom innebär att erkänna hans herravälde över alla nationer.
Huvudpunkter och tematiska stolpar
Integrerade tolkningar från äldre kommentarikoners perspektiv
Matthew Henry pekar i sin betraktelse på att Guds verksamma ord gör intryck även på de främsta i världen; kungar som annars styr med makt erkänner sin lilla plats inför Gud. Albert Barnes betonar att varje erkännande av Guds ord medför ett omvändt hjärta och ett liv som lyder honom. Adam Clarke understryker även vad det innebär att när kungarna hör om Gud, deras visdom och ära inte längre får sista ordet utan underställs Guds ordning. Tillsammans målar de upp en bild av Guds universella herrevälde: hans ord och hans handlingskraft uppskattas av både små och stora.
Kort citat (exakta ord från nämnda kommentatorer, om tillgängliga)
Från Henry: "Guds ord får makt över de högre samhällsskikten och tvingar tillbedjan." (fritt återgivning av sammanfattning)
Från Barnes: "Guds ord söker människor och deras dörr öppnas för honom i varje rike." (fritt återgiven sammanfattning)
Från Clarke: "När kungarna får höra hans ord, står deras kungliga ära i skugga av hans herravälde." (fritt återgiven sammanfattning)
Korsreferenser och förbindelser
1) Jesaja 45:23–24 – Betonar att alla människor ska böja knä inför Gud och erkänna hans rättfärdighet. Förbindelse: en övernaturlig ropning av världens kungar till ära för Gud.
2) Uppenbarelser 15:3–4 – Folk från varje folk och språk prisar Gud och Jesu namn; visar att tillbedjan inte först och främst är judisk utan universell.
3) Romarbrev 15:9–12 – Att hednafolkens länder upphöjer Gud och Kristus, ett tecken på Guds omfattande plan för nationerna.
Avslutande andakt
Versen uppmanar oss att inte glömma Guds suveränitet över hela jorden. När världen möter hans ord och verkan, kallas vi att svara i tacksamhet och ödmjuk underkastelse. Låt oss be att Guds ord må sprida sig fritt i våra dagar och att varje samhällsledare, likt de forna kungarna, får ögon att se och ett hjärta att lyda honom.