Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 132:1 Psaltaren 132:2 Psaltaren 132:3 Psaltaren 132:4 Psaltaren 132:5 Psaltaren 132:6 Psaltaren 132:7 Psaltaren 132:8 Psaltaren 132:9 Psaltaren 132:10 Psaltaren 132:11 Psaltaren 132:12 Psaltaren 132:13 Psaltaren 132:14 Psaltaren 132:15 Psaltaren 132:16 Psaltaren 132:17 Psaltaren 132:18
Psaltaren 132:8 (SV1917) – Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark
I denna vers uppmanas Gud att resa sig och återvända till sin helgedom där hans närvaro vilar. Psalmens helhet behandlar Guds löften om tronfasthet, särskilt i hur Gud har utvalt Davids hus och generationer av trofasta tillbedjare att leva i närhet till honom. Versen sammanfogas med de speglade temana om gudomlig närvaro, tempelmytologin som symbol för Guds gemenskap och Edens väktarskap över sin heliga plats. I SV1917-serien fångas en ödmjuk bön om att Gud ska återvända till sin vilostad i Jerusalem, där hans ark av makt och närvaro symboliserar hans trofasthet mot sitt folk.
Huvudbetydelse
Versen uttrycker en gudomlig uppmaning till att resa sig och komma till sin heliga boning – till templet där Israel kunde möta Gud. Arkens närvaro var bokens centrala tecken på Guds sällskap och välsignelse. Här används arkens bild för att tala om Guds gemenskap med sitt folk och om att Gud vill ha en plats där tro och vördnad kan växa igenom ordnad tillbedjan och offringar.
Huvudteman
Relaterade passager
– En liknande betoning av Guds närvaro och ett gudomligt folk som söker hans ansikte finns i Psaltaren 132:1–5 och 16–18, där Davids ödmjuka bedjan och Guds uppenbarelse i staden skildras. Dessa sammanfattar helgedomens betydelse som ett centrum för tro och tillbedjan. Cross-reference: Psaltaren 27:4. Betoningen ligger här på att återskapa sändningen av Gud till sitt folk i hans heliga område.
– Denna tanke om Guds manifesterade närvaro är också tydlig i 2 Kungaboken 23:3 där kung Josias trohet till lagen och tillbedjan i templet återupprättar Guds gemenskap med Israel. Cross-reference: 2 Krön. 6:20.
Praktisk tillämpning
Versens ande uppmanar tillbakatagandet av ett liv där Gud får plats i gemenskapen. I vår egen tid kan detta översättas till att söka Guds närvaro i gemenskapsbönen, där vi i ord och sång söker honom som vår vilostad. Genom lydnad och trofasthet i våra dagar återställer vi den vördnad som heliga platser symboliserar, inte bara i byggnader utan i våra hjärtan som tillbedjare.
Kort sammanfattning
Psaltaren 132:8 påminner om behovet av Gud som uppstår och återvänder till sin heliga vilostad, så att folket kan möta honom i gemenskap och trofast tillbedjan. Det är en bön om Guds närvaro som ger liv och välsignelse till hans folk.
Kommentarstöd och citat: Texten hämtar sin ton ur klassiska kommentarer som Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke, vilka betonar Guds trofasta närvaro och templet som symbol för gemenskapen. (Kvarstår enligt public-domain-tradition.)