Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 132:1 Psaltaren 132:2 Psaltaren 132:3 Psaltaren 132:4 Psaltaren 132:5 Psaltaren 132:6 Psaltaren 132:7 Psaltaren 132:8 Psaltaren 132:9 Psaltaren 132:10 Psaltaren 132:11 Psaltaren 132:12 Psaltaren 132:13 Psaltaren 132:14 Psaltaren 132:15 Psaltaren 132:16 Psaltaren 132:17 Psaltaren 132:18
Psalm 132:7 – "Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall."
Immediate setting: Detta korta, lovprisande psaltarljus fokuserar på Guds heliga boning – Zion – och Davids ödmjuka framsyn att söka Herrens närvaro där. Versen följer en pilgrimsliknande anda: ödmjuk längtan efter drömlandet och särskilt Guds närvaro i tabernaklets heliga plats. I sammanhanget av psalmen betonas Guds trofasthet mot Davids stam och löftet om en beständig, gudfruktig tron som bevarar folket i hans närhet.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Versen uppmanar till aktiv tillbedjan i Guds heliga boning, där fotapallens bild fungerar som en central markör för Guds närvaro och makt. Budskapet är att Gud inte är avlägsen: han vill möta sitt folk där det erbjuder sig i tro och lovsång. Tillbedjan vid fotapallen innebär både ödmjukhet och vördnad inför den som har makt att bevara och välsigna sitt folk.
Ord och bilder som förklaras
– "boning": begreppet pekar på Guds heliga bostad bland sitt folk, särskilt i Jerusalem och tabernakelders markering av hans närvaro.
– "fotapall": symboliserar Guds härskarplattform och klippfast sällskap – en bild av hans lokus och majestät. Det är en inbjudan till ödmjuk dyrkan inför hans helighet.
Relaterade passager
• 2 Sam 7:14–16 och 1 Krön 28:2–4 — Gud väljer och bevarar Davids hus och lämnar honom i sitt rikes närvaro. Dessa passager förstärker satsens tema om Guds närvaro som givande och trofast. Första referensen knyter Guds löften till David, och andra påminner om privilegiet att få tillhöra Guds tabernakel.
• Psaltaren 27:4 — en liknande längtan efter att få vara nära Herren; en ömsint bild av njutningen i Guds närvaro. Denna jämförelse förstärker det centrala kallet till adoratio i gudsboning.
Historisk och teologisk kontext, med glidningar till kommentatorer
Matthew Henry betonar att bön och tillbedjan är en konsekvent del av Davids eftersträvan efter Guds godhet och närvaro. Albert Barnes lyfter fram att begreppet "boning" signalerar att Gud själv står som frälsaren och beskyddaren av sitt folk. Adam Clarke understryker fotapallens symbolik som tabernaklets och templet centrala punkt, där Guds härlighet visas. Tillsammans uppmuntrar dessa perspektiv en tro som söker Gud i gemenskap och trofast lydnad.
Praktisk tillämpning för dagens troende
1) Sök gemenskap med Gud i hans heliga närvaro – inga distraktioner, men ett ögonblick av ömsint bön och tillbedjan i ödmjukhet.
2) Bemöt tillbedjan som ett aktivt val – inte bara en känsla utan en avsiktlig handling där du söker Guds vilja.
3) Livet i Guds närvaro formar vardagen; styrkelsen i Davids fall blir en modell för vår trofasthet i svåra tider.
Exakta korta citat från public-domain-kommentatorer (ej längre utdrag):
– "The temple is the place where God’s presence dwells with his people" (så Henry betonar den centrala betydelsen av Guds boning).
Cross-references: Ps 27:4 (närvaro som skäl till hågkomst av inre frid), 2 Sam 7:14–16 (Guds löften till Davids hus), 1 Krön 28:2–4 (Davids privilegier i Guds närvaro). Var och en belyser att närvaro och trofasthet formar relationen mellan Gud och hans folk.