Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 123:3 (SV1917) – “Var oss nådig, HERRE, var oss nådig, ty vi äro rikligen mättade med förakt.”
Huvudpoängen i denna bön är ett ödmjukt rop om Guds nåd mitt i ett liv som präglas av skymmanden och förakt. Denna korta vers fångar en reaktion i andaktens tematik där Israel tilltalars Gud i förlitande under prövning och hån, och där människans behov av barmhärtighet träder fram som den avgörande rösten i allt liv.
Litterär kontext
Psalm 123 är en del av Salmernas kammansatta avsnitt som ofta kallas för “själars ögonblick” – psalmer som uttrycker människans förväntan av Guds omsorg i undertryckande omständigheter. Denna psalm är en enkel men stark bön som riktar sig till Gud i ödmjukhet; vers 3 skärper den som en direkt vädjan om nåd när hånfullhet och förakt dominerar vardagen. Den repetitiva vädjan tonas av kontrasten mellan människans ofullständiga väsen och Guds fasta trofasthet.
Teologisk betydelse
Textens centrala teologiska budskap är att nåd inte är en måttlig belöning utan ett nödvändigt svar i mötet med världens förolämpningar. När människan känner sig rikligen mättad av förakt, uppmuntras bönens röst att åberopa Herrens barmhärtighet och trofasthet. Förhållandet mellan människors svaghet och Guds nåd blir här en källa till tröst och styrka: det är Guds nåd som övervinner bitterhet och ger en ny horisont av hopp.
Historiska citat och sammanhang
Synpunkter från äldre kommentatorer belyser hur bönen speglar en tro som inte ger upp i föraktets skugga. Vid behovet av ödmjukhet och Guds intervention ser man hur Salmisten förkastar stolthet och förlitar sig helt på Guds nåd.
Cross-referenser och kopplingar
Kommentarer hänvisar till samspelet mellan lidande och nåd i helhetsförståelsen av salmböckerna och viserar hur Guds omsorg fungerar i samhällelig och privat kontext.
Frågor till reflektion
Sammanfattning
PS 123:3 belyser en tro som behåller hoppet i mötet med beskraftning och hån, och som i bön uppmanar Gud att uppfylla sin nåd i en värld som saknar rättvisa. Det centrala är att framkalla Guds nåd som svar på människans behov – en nåd som ger mod, tålamod och hopp i en ofta utmanande tillvaro.
Kommentarreferenser i samklang med äldre lektörer: nämnda synpunkter återknyter till Thomas Henry, Albert Barnes och Adam Clarke där deras korta utläggningar framför allt betonar ödmjuk bön, Guds trofasthet och vilken roll nåd har när världen föraktar.