Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Rikligt förödmjukelse och tålamod inför hån – Psaltaren 123:4 (SV1917)
Huvudpoäng: Psaltaren 123:4 fångar lidandet hos dem som är utsatta för hån och högmod, och uppmanar till trofast förväntan på Herrens nåd. Denna psalm växlar mellan ödmjuk bön till Gud och insikt om världens förakt, där förkrosselsen blir en plats för gudsfruktan och hopp.
Literär kontext
Salmen är en pilgrimssal som uttrycker ödmjukhet inför Guds domstol mot de övermodiga och samtidigt ett upprop till Guds nåd. Den talar ur ett erfarenhetsbaserat perspektiv där de troende finner trygghet i Guds trofasthet när de möter hån och förakt. Den korta formen av samma sens av känslor som återkommer i många klagovisor: sorg över motstånd, men också förtröstan i Guds rättvisa.
Tematisk betydelse
Versen förmedlar flera skeden av erfarenhet: först erkännelsen av vad världen gör mot den tysta och ödmjuke, sedan en försäkran att Guds blick är mot den fattige; slutligen en påminnelse om att herrens tålamod och rättvisa är större än människans förhävelse. Detta återspeglas i traditionell teologi där lidandet för den rättfärdige ofta används av Gud för att visa hans väsen och hämta fram herrens tröst.
Teologisk betydelse
Psaltaren belyser en grundläggande frihet: även när människor bedömer och hånar, står Gud nära sin trogna. Hånet från de högmodiga påminner om den allmängiltiga syndens färd: att människors stolthet ofta står i skarp kontrast till Guds helighet. Trofasthet i lidande blir därmed en skola i ödmjukhet och väntan på Guds upprättelse.
Kopplingar i Skriften
Härefter följer övergången till början av en bön om Guds nåd och lindring i förföljelse, där psalmisten bär sin förtröstan till Gud i himlen.
Frågor till reflektion
Kort sammanfattning
Versen sätter finger på den smärtsamma verkligheten av att vara utsatt för hån av världens högmod. Den uppmuntrar till trofast ödmjukhet och förtröstan på Guds rättvisa och nåd, med en teologisk betoning på att Herrens blick och tid är bättre än människans mätning.
Kort kommentarer från äldre bibelläsare
Matthews Henryser och Adam Clarke framhåller ofta att lidandet under hån blir en prövning som formar hjärtat mot ödmjukhet och bön. Albert Barnes betonar hur detta lidande inte är meningslöst utan ett samtal till Gud där troende finner styrka i Guds trofasthet.
Not: Inga direkta citat från Henry, Barnes eller Clarke används helt i texten ovan, men deras allmänna synpunkter ligger som bakgrund i den här sammanfattningen.
Viktiga citat (från externa källor i PD-uttalanden)
Observera: Endast sammanfattningar av deras tankar används här; inga längre direkta citat av deras arbeten visas i detta stycke enligt upphovsrättsinriktningarna.