Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 104:1 Psaltaren 104:2 Psaltaren 104:3 Psaltaren 104:4 Psaltaren 104:5 Psaltaren 104:6 Psaltaren 104:7 Psaltaren 104:8 Psaltaren 104:9 Psaltaren 104:10 Psaltaren 104:11 Psaltaren 104:12 Psaltaren 104:13 Psaltaren 104:14 Psaltaren 104:15 Psaltaren 104:16 Psaltaren 104:17 Psaltaren 104:18 Psaltaren 104:19 Psaltaren 104:20 Psaltaren 104:21 Psaltaren 104:22 Psaltaren 104:23 Psaltaren 104:24 Psaltaren 104:25 Psaltaren 104:26 Psaltaren 104:27 Psaltaren 104:28 Psaltaren 104:29 Psaltaren 104:30 Psaltaren 104:31 Psaltaren 104:32 Psaltaren 104:33 Psaltaren 104:34 Psaltaren 104:35
Psalm 104:28 – Kontext och mening
I Psalm 104 framhåller psalmdiktaren Guds omsorgsfulla skapelse- och försörjningsgärning. Vers 28 lyder enligt SV1917: ”Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.” Texten är en böjelse till Gud som livets givare och uppehållare: allt liv och all njutning kommer som ett nådesgåva från honom. Denna vers står i en längre passage där Gud beskrivs som den som låter regn falla, sända gröda och ge näring så att världen blomstrar. Den visar ett perspektiv på livsförsörjningen som är både konkret och andlig: människans behov möts av Guds godhet och trofasthet.
Central innebörd
Versen fångar sambandet mellan Guds handlande och mänsklig tillfredsställelse. Gud ger maten när människor ber om den och arbetar, och när han öppnar sin hand blir människorna mättade av ’goda håvor’. Det är ett uttryck för Guds generositet och tillförlitlighet.
Tre centrala teman
Kopplingar till äldre kommentarer
Kommentartraditionerna talar ofta om hur Gud styr näring och liv för alla varelser, inte endast människor. Genom att hänvisa till tidigare kända förklaringar betonas att Guds handlande i maten också speglar hans omsorg över hela skapelsen, samt att människan bör tacka och leva i tacksamhet inför hans givmildhet. I den linjen betonas att vår säkerhet ligger i Gud och i vår gemensamma ansvar att leva rättvist och ödmjukt inför honom.
Relaterade bibelställen
- Såsom i Psalm 145:15–16: Guds ögon ser till alla som väntar på honom och öppnar sin hand för att mätta dem. Kortfattat: Gud ger näring.
- Matteusevangeliet 6:26, 33–34: Oroa dig inte för livet eller maten; fäst i stället blicken på Guds rike och hans försörjning. Man ser samma tema: Gud tar hand om grundläggande behov.
- Johannes 6:35: Jesus säger sig vara livets bröd; en uppmaning att söka sin tillfredsställelse i Guds närvaro och gudomliga försörjning.
Praktisk reflektion
Tänk på hur vardaglig måltid och helig tacksamhet får fungera tillsammans. Hur ofta tackar du Gud för maten? Denna vers uppmanar till ödmjukhet inför Guds givmildhet och ett liv som lever i tacksamhet och ansvar gentemot andra, särskilt de som har ekonomiska och sociala behov.
Sammanfattning
Psalm 104:28 påminner oss om att livets grundmönster – intag, näring och mättnad – kommer från Guds hand. Han öppnar sin hand och ger livets goda, och människan svarar i tacksamhet och överlåtelse. I denna ordning synliggörs Guds trofasthet och den naturliga relationen mellan skapelsens gång och vår bönerörelse.