Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 104:1 Psaltaren 104:2 Psaltaren 104:3 Psaltaren 104:4 Psaltaren 104:5 Psaltaren 104:6 Psaltaren 104:7 Psaltaren 104:8 Psaltaren 104:9 Psaltaren 104:10 Psaltaren 104:11 Psaltaren 104:12 Psaltaren 104:13 Psaltaren 104:14 Psaltaren 104:15 Psaltaren 104:16 Psaltaren 104:17 Psaltaren 104:18 Psaltaren 104:19 Psaltaren 104:20 Psaltaren 104:21 Psaltaren 104:22 Psaltaren 104:23 Psaltaren 104:24 Psaltaren 104:25 Psaltaren 104:26 Psaltaren 104:27 Psaltaren 104:28 Psaltaren 104:29 Psaltaren 104:30 Psaltaren 104:31 Psaltaren 104:32 Psaltaren 104:33 Psaltaren 104:34 Psaltaren 104:35
Psaltaren 104:23 (SV1917) – Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen
Detta versställe hamnar mitt i psaltarens stora panorama över Guds skapelse och världsordning. Efter att ha beskrivit världens uppbyggnad, regnbågens syner, havets djup och himlens växlingar, vrider psalmen blickarna mot människans plats i denna gudagivna ordning. Här möter vi en enkel, vardaglig verklighet: människan lämnar sitt hem och ger sig ut i arbete tills dagen avslutas. Budskapet är inte tråkigt utan fundamentalt: arbetet är en del av Guds goda skapelse och människans gudsvigda kallelse.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Versen visar att Gud är ordningens grundare. Han har skapat världen med en rytm där varje del har sin tid: arbete följs av vila. Människans dag är uppmätt och meningsfull när den levs inom denna ordnade ordning. Guds tålamod, försörjning och trofasthet märks i att människan utrustas med nödvändiga krafter och förmågor för att genomföra sitt kall i tjänst för andra och till Gud. Detta ropar till en tro som konkretiserar sig i handling.
Några ord och bilder som förklaras
gärning och arbete pekar på vardagens ansvar – arbete som försörjer och som också kan vara ett vittnesbörd om tro. Aftonen påminner om slutet av dagen där man ska kunna lägga sina verk i Guds händer och vila i Hans trofasthet. Psaltaren vänjer oss vid en livsmönster där arbete inte är självändamål utan tillbedjan i praktiken.
Korsreflektioner
Relaterat djupare kan man se:
Historiska kommentarer i samklang
Heriug kommentarer från de äldre fäderna och kommentatorer speglar att människans dag är en del av Guds stora arbete i världen. De betonar att arbetet inte är en förbannelse utan en välsignelse när det sker i tro och gudsfruktan. Exakt citat från tidigare kommentatorer nämns endast i avsnittet nedan om det är tillåtet, och här citeras inga fullständiga utdrag utan sammanfattas.
Kort sammanfattning av inre mening
Versen lägger grunden för en tro som inte står vid teoretiska ord utan som syns i dagligt liv: människan delar i skapelsens ordning genom arbete, och allt sker i Gudsrikets regi tills aftonen kommer och vila ges.
Tillämpning för nutiden
- Sträva efter ett meningsfullt arbete som tjänar andra och hedrar Gud, även när arbetsdagen är lång.
- Se vila som del av skapelsens rytm: vila i Guds trofasthet efter ansträngning.
- Be om vishet att använda din tid väl och att arbeta i kärlek, inte av vana eller press.
Konkretande tvärkopplingar
- Kol 3:23–24: Allt görs i hängivenhet för Herren.
- Prästvärld och arbetets värde i Efesierbrevet: varje funktion i kroppens samspel tror och tjänar.
- Predikaren 3:1–8: Var tid finns det en tid för arbete och vila, allt under Himlens plats.
Not: Inga fullständiga citat från Mattheus Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke återges här; referenserna används som sammanfattande stöd för att belysa den samlade förståelsen av texten.