Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 94:1 Psaltaren 94:2 Psaltaren 94:3 Psaltaren 94:4 Psaltaren 94:5 Psaltaren 94:6 Psaltaren 94:7 Psaltaren 94:8 Psaltaren 94:9 Psaltaren 94:10 Psaltaren 94:11 Psaltaren 94:12 Psaltaren 94:13 Psaltaren 94:14 Psaltaren 94:15 Psaltaren 94:16 Psaltaren 94:17 Psaltaren 94:18 Psaltaren 94:19 Psaltaren 94:20 Psaltaren 94:21 Psaltaren 94:22 Psaltaren 94:23
Varför psalmen 94:23 känns relevanta
Det centrala i detta versbudskap är Guds rättvisa över förtryck och människor som gör ondt. Textens ton är inte hämndlysten utan förankrad i Guds suveräna styre: gudomlig rättvisa följer ofta tålmodig lidelse och väntan, men när ondskan når sin spets tar Gud ställning. I denna vers bekräftas att Gud låter de ogudaktigas gärningar få sin konsekvens och att deras bortom är en del av den större upprättelsen av rättfärdighet i historien. För troende innebär det att man kan lita på att Gud inte låter ondska triumfera för evigt; han upprätthåller rättvisa även när människors lidande känns obegripligt.
Det ursprungliga sammanhanget
Psalm 94 är en klagosång som vänder sig till Gud när nationen upplever förföljelse och orättvisa. Författaren ropar till Herren som Domare och Vår Herre, och samtidigt uppmanar han till tålamod i väntan på Guds ingripande. Versen pekar mot en ödesdigert svar på ondskans väsen: Gud sänder fördärv mot aktörer som vägrar att omvända sig. Denna bild av förgängelse som ett gudomligt svar uppträder som ett domslut men också som en vädjan om nåd: omvänd er innan domen fullbordas.
Huvudbudskap och bibliska teman
Huvudbudskapet i psaltaren är att rättfärdighetens Gud ser och dömer. "Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem" visar att Gud inte tolererar ont utan att slutet kommer när människors ondskan når sin fris. Samtidigt uppmanas troende att vandra i hopp och tillit till Guds rättvisa, även när samhälle och kungar krackelerar under ondska. Versen anknyter till teman som Guds uppriktighet, domen över de ogudaktiga, och hoppet om upprättelse för de förtryckta.
Värdefulla kommentarer från äldre bibellärare
Matthew Henry och Adam Clarke anger att Gud ofta låter de onda få sin egen hämnd genom deras egna förrädiska planer som vänds mot dem själva. Albert Barnes betonar att Guds dom inte alltid sker omedelbart, men den är säker och rättfärdig. Dessa kommentatorer hjälper oss att se hur dagens lidande inte springer ut i tomhet utan snart kommer inför Guds dom eller hans upprättelse.
Cross-references (korta hänvisningar och kort förklaringar)
Avslutande tanke
Psalmens besked uppmanar till trofasthet och upprustad hopp: även när ondskan tycks triumfera i vår värld, är Gud den slutgiltiga domaren som upprättar rättfärdighet. Denna vers, i SV1917-textens anda, påminner oss om att Gud inte låter orättvisa få sista ordet, utan dess konsekvenser når deras bärare. Förtroendet för Guds rättvisa får viljan att hålla fast vid gott liv, tro och bön i mellantiden.
Originalcitat från gamla kommentatorer: De ord som används här av Matthew Henry och Adam Clarke liknar deras tolkningar: "Gud låter de onda få sin hämnd genom sina egna planer" och "Guds dom är säker, även om den fördröjs." Dessa formuleringar används här i sammanhanget utan att duplicera deras långa utdrag.