Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 92:5 (SV1917): Ty du gläder mig, HERRE, med dina gärningar; jag vill jubla över dina händers verk
Kärnpoäng: Psalmens salmist övar en innerlig glädje inför Guds mäktiga verk och över de goda verk som Gud uträttar i världen och i hans folk. När Guds gärningar manifesteras blir människan uppmuntrad att sjunga och jubla över hans majestäts och nådens verk.
Litterär sammanhang och centralt tema
Denna vers avslutar psalmen genom att sammanfatta dess ton: glädje och tacksamhet inför Guds skapelse och ingivelser. Psalm 92 är en thanksgivande psalm, ofta använd i sabbatsfiranden. Den beskriver hur det förväntas att rättfärdiga människor reflekterar över Guds verk med jubel. Versen förbinder människans känsla av glädje med en medvetenhet om att Gud är skapare, uppehållare och domare – hans händers verk blir skälet till lovsång.
Teologisk betydelse
Verket talar om glädje som ett uttryck för tro och tillit. Guds gärningar innefattar skapelsen, omsorg och rättvisa i världen. Psaltarens teologi knyter samman fröjd och lovprisning: när Gud verkar i vardagen, särskilt i det goda och rättfärdiga, väcks jubel hos Guds folk. Denna glädje är inte endast känslotillfredsställelse utan ett uppriktigt erkännande av Guds överhöghet och trofasthet.
Kopplingar i Skriften
Intressanta frågor för reflektion
Historiskt och patrimonielt sammanhang
Den svenska1917-översättningen fångar tydligt orden att Gud gör och människan svarar i jubel. Salmisten står i en tradition där erkännande av Guds verk blir samhällets och individens gemensamma glädje. Genom hela Bibeln är "göranden" – verk i skapelse, i frihet och i nåd – en grund för lovprisning.
Konkret tolkning och sammanfattning
Versen förbinder Guds handlande med mänsklig glädje. När vi ser hur Gud verkar i världen och i våra liv, väcks ett spontant jubel som inte bara är känslomässigt utan också ett livligt vittnesbörd om Guds trofasthet. Denna psalm uppmanar till ett liv där tacksamhet och lovsång alltid följer Guds gärningar.
Notering om äldre kommentatorer:
Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke framhäver ofta att Guds verk avslöjar hans natur – rättfärdighet, nåd och trofasthet – och att det därmed är rimligt att människan svarar i tacksam lovsång. Deras samlade kommentarer understryker att vår jubel inte enbart är känsla utan en livlig tro som ropar till Gud i vardag och helg.
Kort referens till andra platser
Cross-referenser: se Ps 33; Ps 100; Heb 13:15. Dessa visar hur glädje och lovsång alltid vävs samman med Guds verk och vår tro.