Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psalm 88:13 ( SV1917 ) – Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
psalmen uttrycker en djup känsla av övergivenhet där lyssnaren väntar på Gudens ingripande. Versen framhäver en tro som uppriktigt söker Guds väsen även när allt verkar mörkt, och påminner om att Guds ära och rättfärdighet inte försvinner trots mänsklig sorg och tystnad.
Litterär kontext och flöde
Psalmen 88 står bland de klagoramsor där författaren öppet beskriver sin smärta utan uppenbar vändning till hopp i dess slut. Till skillnad från många klagosånger som avslutas med öppen bön om Herrens ingripande, behåller denna psalm en konsekvent tungsint ton och lämnar läsaren i en känsla av långvarig tvivel. Vers 13 fungerar som en belysande anrop i mitten av denna känslomässiga mörkertid: om man känner att underbarheten hos Gud – hans under och rättfärdighet – tycks glömmas i världen, finns ändå en aning om att Gud ser och hör.
Teologisk betydelse
Texten uppmanar till tro trots till synes synlig frånvaro. Det är en bokstavlig och teologisk påminnelse om att Herrens väsen inte upphör bara för att människan upplever mörker. Adam Clarke och andra äldre kommentatorer understryker ofta att Guds rättfärdighet är konsekvent även när den upplevs som dold, och att psalmbäraren uppmuntras att hålla fast vid gudsrelationen snarare än att förlora hoppet i omständigheter.
Kopplingar i Skriften
Liknande teman återkommer i Psaltaren 42–43, där längtan efter Guds ansikte och en känsla av glömska och oro smälter samman i ett stilla rop—trots allt väntar man fortfarande på Herrens steg.
Reflektionsfrågor
Sammanfattning och praktisk tillämpning
Vers 13 påminner oss om att Guds väg inte alltid följer vår tidsmässiga logik. Tro är inte avsaknad av tvivel utan förmågan att hålla fast vid Gud när upplevelsen av hans närvaro känns avlägsen. Denna psalm uppmuntrar ärligt att vända sig till Gud i mörkret och att tro att hans under och rättfärdighet ändå är närvarande, även om vi inte fullt ut förstår hur.
Kända kommentarer (utvalda citat)
Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke erbjuder traditionella förståelser av bönemöte med Guds fromhet i lidande. Bemärkta idéer från dessa kommentatorer ligger i kärnan av denna tolkning: vem som söker Gud i mörker får lära sig att hålla fast vid Hans rättfärdighet även när det känns glömt av världen.
Cross-referenser
- Jobbs tysta lidande och Guds rättfärdighet (Job 23:ather) – samma tema om att Gud verkar även när man inte ser.
- Psalm 42:11 – hopp trots sorg, att påminnas om att Gud själv är vår klippa även när sorgen känns tung.
- Habakkuk 1:2–4 – bön om ingripande när orättvisorna tycktes triumfera; lidandet formar teologisk tro.