Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Salm ה57: 11 – SV1917: "Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna."
Immediate setting
I Psaltaren 57 är Davids bön i en tid av fara. Han flyr till en grotta för att undkomma Saul, och texten fångar ett ögonblick där tilliten till Gud står som ett hopp i rädsla. Denna vers utgör en del av en längre bön där Davids rop om Guds nåd och trofasthet hörs som ett bekännelse i sitt lidande. Trots yttre hot behåller han sin tro på Guds stora nåd och trofasthet.
Vad texten avslöjar om Gud / trofasthet
Nåden och trofastheten hos Gud här beskrivs som omfattande och överflödande: nåden sträcker sig "allt upp till himmelen" och trofastheten "allt upp till skyarna." Orden målar en bild av obegränsad barmhärtighet och varaktig trofasthet, som står fast även när omgivningen är instabil. Texten framhäver Guds underbara stabilitet och hans villighet att benåda och vårda dem som söker honom i nöd.
Nyckelord och bilder som klargörs
Koppling till andra passagemått
En liknande ton återkommer i Psaltaren 36:7–8 där Guds nåd beskrivs som underbar som ”vattenkällor” och där trofasthetens stunder ger vandraren trygghet. Evangelisk blick finner också paralleller i återgivningar av Guds trofasthet i Rom 8:38–39, där inget kan skilja oss från kärleken som är i Kristus Jesus, uttryckt genom en liknande övertygelse om Guds omfattande omsorg. Därtill återkommer längtan efter Guds nåd i Psaltaren 86:15 och 139:24, där Gud uppenbaras som den som känner våra behov och svarar i vänlighet.
Historisk- teologisk notering
Jesu förkunnelse förnyar bilden av nåd och trofasthet som en del av Guds rike. Nådebegreppet i denna vers kan uppfattas som en föraning om den fullständiga nåden i Kristus, där Gud i Jesus uppenbarar sin kärlek och trofasthet inför världen. Tidiga kristna tolkningssträngar ser detta som ett uttryck för Guds gudomliga plan att rädda och bevara trofasthet mot sitt folk.
Personlig tillämpning
I vardagliga prövningar kan vi känna att vår tro testas. Denna vers påminner oss om att Guds nåd inte har några gränser och att hans trofasthet förblir oförändrad. När rädsla eller pressen växer, kan vi repetera uppmaningen att söka honom i tro och hoppas på hans överflöd.
Sammanfattning
PS 57:11 i SV1917 hämtar kraft från en Gud som är stor i nåd och trofasthet, som når längre än våra upplevelser av smärta och fara. Genom Davids ögon ser vi en tronsfördjupning: Gud är större än varje hot och mer trofast än vår egen svaghet. I det perspektivet finner vi mod att gå vidare i bön och tro.
Cross-references och korta förklaringar
Notering om exakta citat från äldre kommentatorer
Inga fullständiga citat används här, men principer hämtas från klassiska stöd: Matthew Henry talar om Guds nåd som överflödande; Albert Barnes betonar Guds trofasthet som grund för litar; Adam Clarke understryker att Guds natur uppenbaras i praktiken av nåd och trofasthet i lidande. Ingen unik längre citatsats används men deras konservativa förståelse är integrerad i sammanfattningen.