Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 40:6 (SV1917) — Ditt villiga lydnad och de outgrundliga tankarna
Immediate setting: I denna psalm står en person inför Gud och erkänner hur överväldigande Guds godhet och djup vishet är. Den som klagar eller talar om sin egen lidelse finner tröst i att Gud har planer som överträffar människans förmåga att förstå eller beräkna. Texten formulerar en växande förundran över Guds vilja och väldiga handlande, samtidigt som den betonar att människan inte kan sätta ord på allt som Gud verkar i sitt förbund och i världens gång.
Vad det säger om Gud och tro
Poängen är att Guds väg är högre än människans uppfattning. Det står att underbara är de gärningar och de planer som Gud har för oss och som ingen kvinna eller man helt kan räkna ut. Detta framhäver Guds oändliga vishet, nåd och trofasthet – att han verkar i vår historia även när vår förståelse är begränsad. Samtidigt uppmanas troende att vända sig till Gud i tillit, trots mysterierna i hans råd.
Viktiga ord och bilder
Relaterade passager
– Orsaksförbindelser som betonar Guds vishet och mänsklig oförmåga att helt förstå hans planer:
Tillämpning för dagens troende
Från psalmens ord kan vi lära oss att leva i ödmjuk tillit: när vi inte kan förutse eller räkna ut allt som Gud gör, håller vi fast vid hans kärlek och trofasthet. Vi får ingripa i helighet och tacksamhet, känna igen att våra tankar är begränsade men att Guds tanke är god. Denna tro ger mod att hågga oss i vardagens bekymmer medan vi förlitar oss på Guds överlåtelse och mål för våra liv.
Sammanfattning i enhetlig syn
texten förkunnar att Guds väsen och planer är stora och genomgripande, över vår egen förmåga att beräkna eller förstå. Som troende uppmanas vi att tillitsfullt överlämna oss i hans händer, trots att mycket fortfarande är dolt för oss. I samarbetet mellan ödmjuknad under tro och Guds sanna vilja finner vi grund för hopp och liv.
Kända citat från tidigare kommentatorer (relevanta, utan fullständiga verscitat)
Från Adam Clarke: påminner om att Guds planer är grundligt fördolda för mänsklig syn och att vår uppgift är tro och lydnad snarare än fullständig förståelse. Clarke framhäver att människans oro och överläggning ibland är meningslös inför gudomligheten.
Från Albert Barnes: betonar att textens ord syftar till den perfekta och överflödande visheten hos Gud, vilken människan inte kan räkna utan måste vila i i tillit.
Från Matthew Henry: understryker att det som är "stor" i Gud och hans planer färgas av en djup tyngd av nåd och trofasthet; det man inte förstår bör inte förväxlas med frånvaro utan med ödmjuk väntan på Guds händelse.
Obs: Om exakta korta citat krävs från Henry, Barnes eller Clarke, hänvisas det till deras bevarade formuleringar i tidigare publicerade tolkningar där de uttrycker denna överensstämmelse mellan Guds allmakt, vishet och vår begränsade förståelse.