Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 40:2 (SV1917) – När Herren hörde mitt rop
Stadigt förbidade jag HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.
Den omedelbara sammanhanget
I den här psalmen ger författaren ett vittnesmål om en plötslig, hjälplig ingripande av Gud. Versen innebär ett tydligt ögonblick då en bön som ropades i nöd blir hörande och Gud ingriper. Psalmen sträcker sig från en period av agon och rop till en erfarenhet av befrielse och tacksam sång.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Psalmen visar att Gud är en lyhörd och nådig hjälpare som när hans folk ropar i ödmjukhet och tro, böjer sig ned för att höra och verka. Det är en frihetens bild av nådens aktivitet: Gud utnämner inte bara lyssnande tillgänglighet utan svarar också på ropet med hjälp och räddning. Denna erfarenhet bekräftar att bön är en verklig kommunikation, där människan söker och Gud svarar i rätt tid.
Viktiga ord och bilder
Relaterade-pärlor och korta jämförelser
Liknande teman finns i andra delar av Psaltaren där rop rings ut och Gud ingriper, exempelvis där rop i nöd övergår i sång och tack. I en bredare troshistorisk ram understryker detta hur bön fungerar som en helhjärtad kommunikation mellan den troende och den frälsande Gud.
Cross-references (kopplingar)
Genom dessa anknytningspunkter ser man en konsekvent bild: bönens uppriktighet möter Guds trofasta närvaro och frälsande handling.
Tillämpning för vår tid
Texten uppmanar att hålla fast vid bönen som ett verkligt samtal med Gud. När vi ropar i nöd, så är det inte bara orden som vi lämnar till vinden – Gud lyssnar och tar initiativ till vår räddning, ofta på sätt som överraskar oss. Denna psalm uppmanar till tålamod i väntan och till tacksamhet när räddning uppenbaras, och den visar att bön inte är ett ensamt rop, utan en dialog med den trofaste Gud.
Sammanfattning: Denna vers i SV1917 betonar att Gud när vi ropar i tro svarar personligt och räddar. Det är en erfarenhet som uppmuntrar till kontinuerlig bön och tillit till Guds godhet, även när svårigheter varar.
Kort ord av klassikerna (se sammanställning):
Matthew Henry betonar Guds ömhet och närhet när man ropar till honom. Albert Barnes framhäver att bönen förvandlar människans behov till erkännandet av Gud och hans handlande. Adam Clarke påpekar att Guds svar ofta kommer i form av befrielse och välsignelse, även om vägen till räddningen är unik i varje situation.