Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 39:5 (SV1917) – "HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände..."
Detta psalm av David öppnar med en väntan och självreflektion inför Gud. I vers 1 säger psalmisten att han vill vara varsam att tala och att han skall tiga inför Gud tills han hör vad Herren vill säga. I vår vers 5 kommer en återblick där människans liv och dess korthet träffar hjärtat: Herrens blick avslöjar vår yttersta begränsning och vår avhängighet av hans nåd.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Texten vittrar ett grundläggande kristet sanning: Gud ser människans förgänglighet och är samtidigt den som håller tiden i sin hand. Davids bön uttrycker en vilja att förstå livets mått och ände som bär på visdom. Gud är inte främmande för vår svaghet; han uppmanar oss att känna vår begränsning för att kunna vila i hans större plan och trofasthet. Denna vers pekar mot en Gud som leder vår själ ut ur självcentrerad oro och in i beroende av hans ordning och nåd.
Viktiga ord och bilder
Relaterade bibelord
– Ords 27:1: Om morgondagen känner man inte vad den bär; jämför Davids insikt om att människans liv är i Guds hand.
– Jak 4:14: Livet är en dimma som snart passerar; betonar att vi bör söka Guds vilja i allt vi gör.
Historiska kommentarer i samklang
Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke betonar oftast att människans ödmjuka beröring av tidens begränsning leder till förnyad förtröstan på Guds sinne och nåd. De ser här en vädjan om visdom som inte kommer av mänsklig styrka utan av Guds upplysning. Deras tankar sammanfaller i att rätt syn på livets ände lindrar oro och förflyttar blickens fokus till Guds eviga trofasthet. (Kommentaruttalanden sammanfattade från deras verk.)
Tillämpning för dagens troende
När vardagen tycks ansvarslös och tiden känns pressad, kan denna vers bli en bön: lär mig betänka att min dagar har en ände, så att jag längtar efter vad som verkligen är värt. Denta bön uppmanar till enkelhet och prioritering – att leva med medvetenhet om vår bräcklighet och därmed söka Guds vilja i varje ögonblick. Att känna vår tids begränsning hjälper oss att odla ödmjukhet, tacksamhet och ett liv inriktat mot Guds rike snarare än mänskliga ambitioner.
Notering om direkta citat: Inga exakta fullständiga citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke används ordagrant i denna obs. Om korta, accepterade sammanfattningar används, anges de ovan som referensbas, utan att återge längre utdrag.