Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 39:9 (SV1917): Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren
När psalmen presenterar sin inre kamp visar vändningen i texten hur Davids bön rör vid ett centralt tema i hans tro: vändningen från egenförmåga till beroende av Gud. I försnacket till versen skildras en blyghet inför Gud, där orden speglar ett uppriktigt lidande över syndens verkliga kostnad. Publiken hör en bön om befrielse snarare än bara förlåtelse – inte bara att bli fri från brottets straff utan att bli fri från själva överträdelsernas makt som skulle göra livet till en smädelse inför andra.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Texten framhäver Gud som den som kan rädda och rena. Davids bön förutsätter en gudomlig handling som går utöver mänsklig strävan: befrielse från syndens makt och konsekvenserna av att leva i öppet felaktigt leverne. Det ger en bild av relationen som en förtröstan på Guds nåd och rättvisa snarare än på människans egen rättfärdighet. I sammanhanget av psalmen fungerar bönen som ett uttryck för ödmjukhet inför Guds helighet och den insikt att endast Gud kan vända en människas liv tillbaka från skam till värdighet.
Några viktiga ord och bilder
Relaterade passager
Genom dessa anknytningar märker man hur Guds räddning inte bara fixar ett misstag utan återställer relationen och människans offentliga vittnesbörd inför andra.
Tillämpning för dagens liv
Davids bön uppmanar till en uppriktig självprövning: att erkänna sina överträdelser som ett svik mot Gud och mot andra. I vår tid kan det innebära att söka Guds nåd i tyst samförstånd med honom snarare än att gömma sig bakom skam eller försvar. Be om befrielse från syndens last och från det som gör livet till en skam. Låt inte andras fel skugga över vårt vittnesbörd; i stället vila i Guds nåd som upprättar och ger frihet.
Kommentarnoteringar från classicterna
Matthew Henry påpekar att Davids böner ofta försvarar Gud som rättfärdig och barmhärtig, och att befrielsen framträder som en gåva som mänsklig vishet inte kan åstadkomma. “Please deliver me from all my transgressions” lyfts fram som uttryck för ett djupare behov av renhet än yttre handlingar.
Albert Barnes betonar att ordet för befrielse pekar mot befrielse från syndens makt, inte bara dess konsekvenser; människan behöver ett nytt liv i Gud. “Deliver me from all my transgressions” ses som en helhetlig bön om renhet.
Adam Clarke framhäver att ordet smälek i denna kontext syftar till ett offentligt förakt som följer av en ouppklarad synd, och att Davids ödmjukhet inför Gud motsvarar en livsförvandling mer än yttre renommé.
Sammanfattningsvis ger Psaltaren 39:9 ett hoppfullt perspektiv: ingen människa står för starkt utan Guds ingripande. Genom bön om befrielse uppmanas troende att söka en inre renhet som speglas i liv och vittnesbörd – ett liv som inte längre ger smädelse utan upprättar Gud inför andra.