Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 21:7 (SV1917) – Kort förklarande sammanfattning
Versen är en del av Davids hymn om seger och guds välsignelse. I kontexten erkänner psalmisten Guds trofasthet gentemot en rättfärdig man som hållit fast vid Herren och upplevt att Gud har låtit honom bära välsignelse och glädje inför sina fienders ansikte. Vers 7 uttrycker en husgrund i Davids psalmliga bön: Gud gör honom till välsignelse evinnerligen och ger honom sin glädje som ett offentligt vittnesbörd.
Huvudbetydelse
Huvudpoängen är Guds bestående välsignelse över den rättfärdige och den glädje som följer av Guds närvaro. Det är inte bara en inre fröjd utan också ett offentligt erkännande: Gud låter honom stråla inför andra och ge glädje som ett tecken på hans saliga relation med Gud.
Tre centrala teman
Relationer till andra passager
Planen här liknar tematik i Psaltaren 3:9, där välsignelsen och Guds närvaro ger frid. Även i 1 Mosebok och 2 Krönikeboken möter man tanken att Guds trofasthet manifesterar sig som välsignelse och öppen glädje inför andra. För dem som behöver en konkret bild: Andra psalmer talar om att Gud gör den rättfärdige robust och glad genom sin närvaro, och att denna glädje inte är flyktig utan evig.
Praktisk tillämpning
Denna vers uppmuntrar troende att söka Guds ansikte som källan till djup glädje och att leva så att livet vittnar om Guds välsignelse. I vardagens prövningar kan vi öva tacksamhet och trofasthet, i fullt förtroende att Gud ser och upprätthåller oss inför både honom och människor.
Sammanfattning
Psaltaren 21:7 förmedlar löftet om Guds eviga välsignelse till den troende och den glädje som uppstår i gemenskapen med honom, ett vittnesbörd inte bara för Gud utan även inför åskådarna i världen. Det är en hymn om gudomlig trofasthet som ger frihet, hopp och offentlig glädje.
Korsreferenser
Ps 3:9 – Guds närvaro ger frid och seger över fiender; Hebr 13:5–6 – Gud själv som trygghet och glädjeskildring. Rom 8:38–39 – Guds kärlek och eviga välsignelse som inget kan skilja från oss.
Påminnelse om återgivna ord från äldre kommentatorer: Inga direkta korta citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke används i denna sammanfattning, men deras stödjande tankar om Guds trofasta välsignelse och den offentliga glädjen i rättfärdighet kan ses i hur deras principer ofta lyfter fram guds närvaro som källa till varaktig glädje.