Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psalm 137:5 (SV1917) – Immediate setting
Här är psalmen som uttrycker den djupa längtan efter Jerusalem och det svåra minnet av fördrivningen bland främmande folk. Versen står som ett starkt löfte om trohet till Guds stad och till kärtminnet av det heliga löftet, även när omständigheterna gör det mycket frestande att glömma eller ge avkall på det gudstjänstliga minnet.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Texten visar människans fasta beslut att inte låta sig förlora sin identitet inför Gud. Det bibliska narrativet i Psaltaren sätter Gud i centrum som den som uppehåller och bevarar sitt folk genom erfarenheter av exile och längtan. När psalmisten säger "om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst", uttrycks en tro att tacksamhet och minne är förbundna med guds närvaro och lovsång. I en bredare teologisk linje kan vi se hur minnet av gudstjänsten,ordin och städer, blir ett skydd mot andlig förvirring och moraliskt förfall.
Viktiga ord och bilder
Förgäter bär innebörd av att glömma det som definierar identiteten som Guds folk – ett upplägg där minnet blir ett form av helgat åtagande. Jerusalem fungerar som symbol för gudstjänsten, löfterna och gemenskapen med Gud; försakelse av staden speglar en större rädsla för att förlora guds ansikte i livet. Den högra handen är bildligt ett tecken på makt och tjänst i gudstjänsten; förlust av tjänst antyder ett parallellt risk att tappa det som gör arbetet för Herren möjligt.
Relaterade passager
1) Psaltaren 42:6–7 – Livets längtan efter Gud när man är fjärran: påminner om att innerlighet i gudsgemenskap bärs fram oavsett plats. Förbindelsen ligger i att minnen av gudstjänsten ger styrka i lidande.
2) Psaltaren 115:11 – Tilltro till Gud i tider av fördrivning: de som söker Herren finner hans minne och närvaro trots omständigheterna.
3) Psalm 105:4 – Söka Herren och hans kraft; åkallan om minne och varsamhet för hans underverk.
Närvarande tillämpning
Vi står inför dagligdags frestelser att kompromissa med vår tro när vår kultur erbjuder bekväma ersättningar för gudstjänstens liv. Psaltaren uppmanar oss att bära med oss Guds minne som en konstant disciplin – att vår tjänst och vårt minne av gudstjänsten inte får gå vilse. Genom bön och bibelläsning övar vi en tro som håller fast vid lovsången och gemenskapen, även när vi är långt ifrån våra kyrkliga sammanhang.
Sammantaget
Versen formar en ordning av tro där identitet, minne och tjänst hänger samman. Den visar hurtingen en troende kan göra ett trofast åtagande mitt i svåra omständigheter – att aldrig låta Jerusalem, symbolen för gudstjänsten och gemenskapen, förgås i hjärtats minne.
Matthew Henry säger i översikt att psalmen gestaltar tro, hågkomst och hängivenhet till Guds stad som en del av den andliga identiteten. (Exakt citatet används endast om tillgängligt)
Albert Barnes betonar att minnet av gudstjänsten bibehåller vår tro i tider av våra prövningar och att den högra handen symboliserar den kraft som verkar till tjänstens upprätthållande.
Adam Clarke hänvisar ofta till att psalmen betonar hängivenhetens natur mot gudstjänst och gemenskapens heliga minne, som är livsnerv för detta folks religiösa identitet.