Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psalm 137:3 (SV1917) – Immediate setting
I denna vers befinner vi oss i ett extremt mörkt ögonblick hos Israels folk under fångenskapen i Babel. De som höll dem fångna kräver att de sjunger, medan deras hjärtan fortfarande är tuggade av sorg. Deras frihet känns långt borta, och rösten som en gång gick upp i lovprisning förlorar sin styrka i sorgens skugga. Så åskådliggörs den andliga verkligheten: när man saknar land och tempel, kan människor förvänta sig att lovsången ska upphöja situationen, men själen vet hur det står till med gudsfrågan när lidandet gnager.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Texten visar hur tro och känslor kan vara i konflikt: hoppet står kvar, men stoltheten över Guds namn får inte bli blind optimism. Herrens trofasthet märks inte i en yttre ram utan i hur han låter sitt folk genom, och ibland igenom, lidande upprätthållas i hopp om att minnas och älska Guds ord. I fångenskapens stund är trons rop inte ett rop om yttre befrielse först, utan ett rop om lojalitet mot Gud som är Befriare och Stadiga.
Några viktiga ord och bilder
Relaterade passager och hur de belyser texten
• Här kan man tänka på Salmer som uthyller lidandet i tro, där längtan efter Guds fria hand är tydlig. En jämförelse kan göras med Salmer där orättvisa och samling av skulder möts med förtröstan i Guds rättvisa. Kommentarnotering: systemets lidande och saknaden av land används ofta som spegel för Israels relation till Gud.
• Andra Passager: psalmer där fångenskap och längtan efter Jerusalem framhävs, visar att lovsång inte är enkel men ändå nödvändig som tecken på trofasthet mot Gud.
Ny tolkning och innehåll i vardagen
För den som lever i samhällsförtryck eller personliga motgångar belyser texten hur tro inte är en flykt från smärta utan ett sätt att hålla fast vid Guds ord när yttre omständigheter vill kväva vår lovsång. Det handlar om en tro som vågar tala om smärta samtidigt som den finner en källa till hopp hos Gud.
Korskopplingar
– Psyke och tro: hur längtan efter frihet möter lidande och samtidigt håller fast vid Guds trofasthet (reflektion över lidandets roll i tro). Kort notering: liknande teman finns i andra psalmer där fångenskapens svarthet möts av Guds frälsande namn.
– Förkrossad glädje som vänds till ödmjuk lovsång till Gud, även när omständigheterna försöker tysta den; en utgångspunkt för personlig andakt i prövningar.
Sammanfattning och praktisk tillämpning
Psalmens kärna är uppriktigheten i tro i mötet med motgångar. Vi kan känna oss fångna i olika fångenskapers form – emotionell, social eller andlig – men lovsången till Gud får inte överges. Istället används sorgen som en djuptornad minnespunkt av vem Gud är och vad han har gjort. I dag kan vi låta våra erfarenheter av smärta leda oss närmare Guds ord, bevara vår identitet som hans folk och i vår bön eller lovsång bekänna vår förlitan på honom.
Exakta korta citat från tidigare kommentatorer som återges i sammanfattningen: “Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga” och paralleller till hur troens röst består i motgångens stunder. (Från tidigare verk som Matthew Henry och Adam Clarke används endast i avsågade sammanhang; se sammanfattningen ovan.)