Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psalm 129:6 (SV1917) — "De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, före det har vuxit upp"
Växten som ses i väldiga motstånd mot Guds rättfärdiga, blir som gräs som när som helst vissnar bort. Denna bild betonar den flyktiga naturen hos de som står under Guds vrede eller som försöker underminera rättfärdighet utan verklig tilltro till Herren.
Litterär kontext
Sången står bland klagosånger som vittnar om Israels pilgrimstrofiska kamp mot förtryck. Det är uttryck för Guds beskydd och människans skuldbeläggande. Bilden av gräs som växer upp och vissnar på taken fångar en insikt: orsaken till människans ringhet ligger i hastigheten och bristen på varaktighet i människors hänvändelse. Varken yttre kraft eller verklig disciplin räcker utan Guds nåd som ger stabilitet i livet.
Teologisk betydelse
Texten lyfter fram människans beroende av Guds bevarande. Gräset på taken symboliserar något som snabbt kan vissna när det möter torka och upphörd jordmån—utan jordens försörjning är naturen skör. Så blir de som låter sig drivas av förtryck eller frestelser som är yttre och tillfälliga; deras liv upphör innan deras tid. Samtidigt pekar bilden på Guds trofasthet: de som bevaras av Herren står fast, även i motstånd.
Historiska och teologiska hänvisningar
Kommentarer från klassiska samlare som Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke delar en gemensam poäng: människans liv är ömtåligt utan Guds nåd. De framhäver att frälsningen och bönens svar inte kommer genom mänsklig styrka utan genom Guds barmhärtighet. “De skola bliva lika gräs på taken” används som en stark bild på människans oförmåga att upprätthålla sig själv utan Guds ingripande.
Korsreferenser och korta förbindelser
Förbindelserna visar en enhetlig syn: vår tid och vår styrka är begränsad, men Guds händer varar; ödmjukhet och tillbedjan inför Herren ger beständighet i stället för flyktighet.
Frågor för reflektion
Sammanfattning
PS 129:6 använder en stark bild av hur människor utan Guds omsorg bleknar och försvinner som gräs på taken. Texten uppmanar till ödmjukhet inför Gud, erkännande av vårt beroende av hans nåd och förtröstan på hans trofasthet även när livet visar sin ömtålighet.
Notering om citat: När det gäller exakta citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke i denna text används endast kortare formuleringar i sammanhanget. Inga fullständiga avporträtteringar av deras längre kommentarer citeras här.