Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 122:2 (SV1917) — ”Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem”
Denna vers är en del av pilgrimspsalmen där پایان ligger i Jerusalem som platsen där Guds folk samlas för bön och firande. Författaren uttrycker glädje över att få stå vid Jerusalems portar, i närvaro av den gudstjänstfulla gemenskapen. Inom sammanhanget står staden som symbol för gudsfolkets gemenskap med Herren och med varandra, särskilt vid de högtider som samlar pilgrimer från alla håll. Versen speglar en inledande personligt erkännande av hur det är att närvara vid helgedomen och uppleva Guds närvaro i gemenskapens centrum.
Den centrala betydelsen är glädjen över att vara närvarande vid bedjande och gudstjänst i Jerusalem. Det är en erfarenhet där fötterna symboliskt övergår från pilgrimsresans strävan till ett stadigt steg i Guds eget hus. Texten framhäver trohetens rytm: vandringen mot templet är både en vandring i tro och i gemenskap, där gudstjänstens ord och löften blir ett gemensamt innehav.
• Psalmernas pilgrimsåsningar betonar glädjen över att åka upp till templet och förenas i tillbedjan. Detta knyter an till 120—134:e psalmernas tema om pilgrimsfärden och Guds sal.
• Andra psalmer som lyfter fram templet som brödraskapets plats och Guds närvaro finns i psalmerna 84 och 27, där tillbedjan och öppenheten inför Herren är centrala.
• I Nya testamentet finner vi en ny förståelse av Guds hus som Andens tempel i de troendes gemenskap; detta förstärker innebörden av gemenskapens helighet i tillvarons heliga möten.
Versen uppmanar läsaren att värdera gemenskapens betydelse i tron. Att ha tillgång till Guds hus och gemenskapen blir en välsignelse att vårda – inte bara som ett historiskt minne utan som en levande vänskap med Gud och hans folk. Det kalla, uppfyllda steget in i portarna blir en övning i tacksamhet och ett beslut att delta i gudstjänstens gemenskap regelbundet.
Psaltaren 122:2 fångar glädjen och tacksamheten över att vara närvarande vid Jerusalems portar, där pilgrimen går från vandring till tillbedjan i gemenskap med Guds folk. Det är en bild av hur tillbedjan förvandlar resan till ett centralt och heligt möte med Herren.
Cross-referenser: - Ps 84: sammanhang där Guds hus blir troendes glädje och livets centrum. Förklarar värdet av närvaro i gudstjänstens gemenskap. - Ps 27:4, där det enkla begäret att få vara i Herrens hus understryker det primära fokuset på gudstjänsten framför allt annat.\n - 1 Kor 3:16, där kroppen beskrivs som Guds tempel och gemenskapens helighet utvidgas till den troendes gemenskap.