Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
PSALTAREN 114:6 – Svenska 1917
Direkt betydelse: Texten frågar retoriskt varför bergen och hedarna böjer sig eller flyr, när Israels Gud närmar sig med sin närvaro. Det är en bild av Guds kraft som omvandlar naturen till ett tecken på hans ledarskap och frälsning.
Kontext och bakgrund
Psalm 114 är en kort psalm som beskriver Israels exodus och ökända ögonblick då Guds ingripande i Egypten och vid Rödahavet upplevdes som en massiv rörelse av skapelsen. Texten använder naturens geografi – berg, höjder, vädurar och lamm – som symbolspråk för hur allting svarar när Gud verkar till sitt folk.
Tolkningsobservationer
Tema i korthet
Relaterade passager och förklaringar
Ps 114:2–3 visar hur Israels gemenskap leds genom Guds närvaro, medan Ps 93 och Ps 29 utforskar Guds majestät och kraft över naturen. Dessa paralleller förstärker att psalmen är en hymn om gudomlig återskapande makt när Gud kommer för att frälsa.
Tolkning i en praktisk ram
Textens erfarenhet påminner om att Guds storhet och frälsning kräver ett gensvar av tro och lydnad. Medan bergen symboliserar omvärldens fasta strukturer, visar psalmen att när Gud verkar, svarar hela skapelsen, inte som ett förruttnat mönster utan som ett vittne till hans trofasthet.
Korta avslutande tankar
Vår nyfikenhet inför Guds ingripande ska leda till tillbedjan och tillit. Likt de sätt naturen viker inför Guds närvaro påminner vi oss om att Guds verk i historien fortsätter att forma vår tro och vår livsföring.
Notering om uttalanden i tidigare klassiska kommentarer (korta citat i sammanhanget): Matthew Henry betonar att naturen svarar som ett vittne när Gud uppenbarar sin frälsning; Albert Barnes framhäver Guds majestätiska makt som övergår mänsklig förståelse; Adam Clarke påpekar att psalmen ovanliggör hur Guds ankomst leder till vägledning och befrielse. Inga långa citat från dessa källor används här, men deras perifera inblickar ligger i tolkningens grund.