Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 102:1 Psaltaren 102:2 Psaltaren 102:3 Psaltaren 102:4 Psaltaren 102:5 Psaltaren 102:6 Psaltaren 102:7 Psaltaren 102:8 Psaltaren 102:9 Psaltaren 102:10 Psaltaren 102:11 Psaltaren 102:12 Psaltaren 102:13 Psaltaren 102:14 Psaltaren 102:15 Psaltaren 102:16 Psaltaren 102:17 Psaltaren 102:18 Psaltaren 102:19 Psaltaren 102:20 Psaltaren 102:21 Psaltaren 102:22 Psaltaren 102:23 Psaltaren 102:24 Psaltaren 102:25 Psaltaren 102:26 Psaltaren 102:27 Psaltaren 102:28
Översikt över psalmen och versen
Psalm 102 utgör en uråldrig bön om lidande som vänds till Gud i ödmjukhet och hopp om Guds täckt tillvaron. Versen 5 i SV1917-översättningen fångar en djup personlig upplevelse av utmattning: «Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.» Denna bild av inre törn och kroppslig glömska visar hur ande och kropp påverkas när tyngden av livets prövningar blir övermäktig.
Versens placering i Psalm 102
Psalmens första och mest intensiva del berör bönen i lidande; där psalmisten vädjar till Gud som hör bön i nöd. Den mättade språkliga bilden av förtvivlan och uppgivenhet i vers 5 speglar hur man kan känna sig övergiven när dagarna passerar i sorg eller sjukdom. Men mitt i detta ropar psalmen också till Guds trogna minne och upprätthållande hand.
Huvudslutsatsen
Det centrala budskapet i denna vers är att lidandet ofta påverkar hela människan: hjärtats hetta, kroppen som förtvinad, och glömskan över vardagens nödvändigheter. Samtidigt ligger en teologisk puls i att Gud ser vår svaghet, och hans omsorg är närvarande även när vi inte finner kraft att be eller handla. Denna vers uppmuntrar till att hålla fast vid Guds trofasthet även när känslor och hälsa ger vika.
Sammanhang och jämförelser
Kyrkopåverkad vittnesbörd i andra delar av Bibeln talar om kroppslig och själens utmattning som respons på prövningar, exempelvis i Jesu lidande och i konflikter där själen ropar till Gud. Liknande teman återkommer i andra psalmer där de som känner sig övergivna ber om återställande och stärkelse av Gud. Cross-referenser:
Betydelsen i jämförelsen ligger i insikten att lidande inte är tyst eller oandligt; det kan vara en väg till djupare beroende av Gud och en början till återhämtning.
Praktisk tillämpning
- När kroppen och sinnet är överväldigade, vända sig till Gud med uppriktighet; bön blir en kanal för att väcka hopp igen. - Ta itu med fysiska behov när det är möjligt: även i prövning bör vardagliga åtaganden som måltider vara en själslig disciplin som uttrycker tro. - Sök gemenskap i våra närmaste och i kyrkan: tröst och praktisk hjälp kommer ofta genom andra som står som Guds händer i vardagen.
Historiska kommentarer och samstämmiga he's
Public-domain kommentarer betonar här att psalmbäraren inte förkastar Gud i lidandet utan vänder sig till honom som källa till styrka. Daniel Henry, Adam Clarke och Albert Barnes hämtar intryck av att ropen i nöd ofta följs av en terapeutisk återhämtning när tro och verklighet möts. Enligt deras syn, är den inre kampen en legitimerad del av gudsrelation, som leder till en djupare beroendeställning till Gud.
Sammanfattning
Vers 5 av Psalm 102 målar ett starkt porträtt av kroppslig och själslig utmattning mitt i prövningens mörker. Den belyser att Gud ser vår sårbarhet och att vår vädjan inte går förlorad. Genom att hålla fast vid Gud i lidandet öppnas en väg mot återhämtning och förnyat hopp.