Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 102:1 Psaltaren 102:2 Psaltaren 102:3 Psaltaren 102:4 Psaltaren 102:5 Psaltaren 102:6 Psaltaren 102:7 Psaltaren 102:8 Psaltaren 102:9 Psaltaren 102:10 Psaltaren 102:11 Psaltaren 102:12 Psaltaren 102:13 Psaltaren 102:14 Psaltaren 102:15 Psaltaren 102:16 Psaltaren 102:17 Psaltaren 102:18 Psaltaren 102:19 Psaltaren 102:20 Psaltaren 102:21 Psaltaren 102:22 Psaltaren 102:23 Psaltaren 102:24 Psaltaren 102:25 Psaltaren 102:26 Psaltaren 102:27 Psaltaren 102:28
Psaltaren 102:14 (SV1917) – Varför verse 14 matters
Detta korta, men laddade ord pekar fram mot Guds trofasthet och Sions nytta i ett skede av stor ånger och utsatthet. Versen säger att Herren ska stå upp och förbarmas över Sion; tiden är inne för att visa nåd. För svenska läsare fångar den ett hoppfullt perspektiv i mörka tider: Gud verkar i historien till sin treeniga kallelse – till ett folk som tillhör honom och till den plats där tillbedjan och gudsfruktan föds. Det är en bön om nåd som inte bara berör dåtida omständigheter utan också Gestalten i Guds löften om upprättelse och välsignelse.
Historisk kontext och huvudbudskap
Psalmens första del framställa en bön av klagande: en människa eller lagen som söker Gud i lidande och förföljelse. Vers 14 vänder sig mot Guds folk som länge har varit undertryckt och nedslaget, och den beder om Diens ingripande: att Gud ska resa sig, ha barmhärtighet och visa sin nåd över Sion – det heliga berg där templet stod och där Guds närvaro var närvarande. Denna vädjan passar in i den stora tematiska ramen om Guds trofasthet mot sitt folk trots lidande och vändningen mot upprättelse.
Primär betydelse och teologisk kärna
Budskapet är att tiden för nåd är inne, inte bara i en abstrakt teologi utan i Guds suveräna plan. Det visar att även i trängsel och sorg är det rätta ögonblicket för Guds ingripande, då han särskilt uppmärksammar Jerusalem/Sion som tecken på hans löften. Samtidigt pekar det fram mot uppfyllelse i Kristus, där nåd och förbund uppenbaras i fullhet; där Gud står upp i Kristus och öppnar vägen för fred mellan honom och människan.
Tematiska anknytningar i Skriften
Korsreferenser och hur de knyter samman
Referenser att betrakta i samband med 102:14:
Kommentarstouchpunkter: Dessa korsreferenser illustrerar hur Gamla testamentets bild av upprättelse och Sions välmående får ny innebörd i Nya testamentets Kristus-centrerade uppfyllelse.
Historisk-litterär vägledning (stående ur traditionen)
Genom äldre kommentarer som Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke ser man hur nåden i rätt tid ses som ett centralt tema i Guds relation till folkets lidande. Henry framhäver Guds trofasthet och platsen där bönens ögonblick blir uppfyllelse; Barnes ser längtan efter befrielse som ett uttryck för Guds rättfärdiga kärlek; Clarke betonar att denna väntan på nåd ofta står i kontrast till människors otålighet men hur Gud i sin tid lindrar lidandet och åstadkommer upprättelse. Dessa synpunkter förenas i den svenska psalmbokens tempelarbete – att Gud står upp när hans folks lovsång och bön når honom.
Kort berättande tolkning
Det viktiga budskapet är att det är tid att Gud visar nåd över Sion. Trots lidande och sjukdom i nationen, är Guds hand aktivt närvarande; hans beslut om barmhärtighet kommer i rätt stund, vilket stärker hoppet hos dem som vänder sig till honom med full tillit.
Avslutande bön eller reflektion
Herre, låt oss känna igen din rätta tid och din nåd som sträcker sig över våra dagar. Hjälp oss att vänta troget och att arbeta för din heliga stad i ödmjukhet och hopp. Må din nåd uppenbaras och din trofasthet stå fast när vi ropar till dig.