Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 102:1 Psaltaren 102:2 Psaltaren 102:3 Psaltaren 102:4 Psaltaren 102:5 Psaltaren 102:6 Psaltaren 102:7 Psaltaren 102:8 Psaltaren 102:9 Psaltaren 102:10 Psaltaren 102:11 Psaltaren 102:12 Psaltaren 102:13 Psaltaren 102:14 Psaltaren 102:15 Psaltaren 102:16 Psaltaren 102:17 Psaltaren 102:18 Psaltaren 102:19 Psaltaren 102:20 Psaltaren 102:21 Psaltaren 102:22 Psaltaren 102:23 Psaltaren 102:24 Psaltaren 102:25 Psaltaren 102:26 Psaltaren 102:27 Psaltaren 102:28
Kort betydelse
Psalm 102:25 i SV1917 säger: jämsides med en bön om förnyad styrka och uthållighet under lidande, så talar psalisten om Guds eviga kontroll över världens ordning: Herren har varit och är från släkte till släkte. Det uttrycker en tro på Guds fasta, eviga natur och hans trohet mot sitt folk genom tidens gång.
1. Kontext och bakgrund
Psalmen är en bokstavlig bön i nöd, där den lidande förkunnar sin bedrövade situation samtidigt som den väger hoppet i Guds trohet. Den inleder ofta som en klagan men förenas av tro på Guds evighet och hans suveräna rike. I versen 25 fångas fokus av Guds skapelse och eviga år genom släkte till släkte — ett tydligt vittnesbörd om Guds oföränderlighet i en förändrad värld.
2. Interpretativa observationer
- Evighetens referens: När psalisten säger att Guds år “vara från släkte till släkte” pekar han på en tidsram som överstiger människans liv och det mänskliga minnet. Guds plan står fast när världens rike rasar eller förnyas.
- Förmedlad trygghet: Betonningen av Guds eviga natur innebär inte bara abstrakt teologi utan praktisk tröst. Den som lider kan finna ro i att Gud har ordnat historien och att hans trohet sträcker sig bortom det synliga.
- Relation till bönen: Innan versen talar psalisten om sin nöd och ropar till Gud; här binds bönens teologi samman med den större bilden av Guds varaktighet och suveränitet.
3. Kort temaöversikt
4. Närliggande betraktelser och jämförelser
Relaterade verser kan hjälpa att se helhetens struktur i psalmen:
Kort kommentar: Det tyska och engelska studiematerialet för denna text understryker ofta att evigheten inte är en abstrakt idé utan en verklig grund för bön och liv.
5. Praktiskt tillämpbart
I lidande som denna psalmsförfattare uttrycker, få vi en modell: luta dig mot Guds oföränderlighet. Tro och tillit är inte frånvaro av smärta utan stabilitet i Gud när världen skakar. Det kan innebära bön med uppriktighet, samtidigt som man minns att Gud sätter in sin trofasthet över tidens gång.
6. Cross-referenser och kort förklaring
- Jesaja 40:28–31: Gud är evig och stark; de som väntar på Herren åldras som örnar, får ny kraft. Förbindelsen ligger i betoningen av Guds evighet och uthållighet som ger styrka i prövning.
- Hebreerbrevet 1:12: Evighetens trygghet i Jesu uppståndelse och Guds ord som varaktig grund. Kopplingen är att det eviga står som en stabil referensram när världen föränder sig.
- Moseböckerna 33:14: Guds närvaro som vår del ger rikedom och vila när våra dagar känns korta eller svåra. Det påminner om att Guds omsorg och närvaro ger riktning i lidande.
Sammanfattning
PS 102:25 riktar vår blick mot Guds eviga natur som en stabil grund i livets flyktiga skeenden. Genom att se Guds krona över tidens vandring får vi mod och förtröstan i våra egna lidanden och i vår vandring inför Herren.