Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 1:5 (SV1917) – Första sången om lycklig mognad
I denna vers möter vi en tydlig kontrast mellan de rättfärdiga och de ogudaktiga. Den som följer Guds väg står som ett träd vid vattendraget, medan de ogudaktiga inte får bestå inför domen. Texten återger den israelitiska visdomslitteraturen: livets rötter avgör skörd och slutet i Guds domstol.
Vad säger texten om Gud och tro
Detta versavsnitt visar att Gud upprätthåller rättfärdiga och bedömer människor efter deras livsstil. Det löses inte i en slump; Gud står som domare, och rättfärdigheten visslar fram en trygghet: de som älskar Guds lag och lever enligt den får en bestående vistelse i hans närvaro. För dem är domen inte ett avskräckande slut utan ett övervinnande erkännande av trofasthet.
Viktiga ord och bilder
“Bestå i domen” och “församling” pekar på statisk, fasthet och gemenskap. Ogudaktiga upplever inte denna fasta existens; deras liv kännetecknas av icke-sammanhållning inför Guds rättvisa. Denna bild av att stå eller falla betonar behovet av en rättfärdig livsstil som håller under Guds domstol.
Relaterade passager (cross-references)
Historisk-insikter i ljuset av äldre kommentatorer
Matthew Henry betonar att den rättfärdiges stabilitet inte bygger på egen kraft utan på Guds nåd och de rätter som följer lagen. Albert Barnes understryker att “domen” här inte är en förtöjning utan slutlig uppgörelse där de som lever i tro och lydnad får sin plats. Adam Clarke påpekar att kontrasten inte är filosofisk utan praktisk: de som lever utan tro på Gud har ingen beständighet inför hans rättvisa. Dessa sammantagna innebär att den troende lever i ett redan bestämt hopp om seger i Gud.
Kort sammanfattning och praktisk tillämpning
Versen uppmanar troende att leva i sådan tro och lydnad att deras liv står fast inför Guds dom. Det är ett kall till continuitet – kontinuerlig tro, kontinuerlig rättfärdighet – som ger en fast plats i Gud. För dagens läsare innebär det att vår vardag (val, beslut, attityder) återspeglar vårt beroende av Guds rättvisa och nåd.
Praktiska reflektioner
Avslutande tanke: Här möter vi en visdom som avspeglar både trygghet och ansvar. De rättfärdiga står fasta, inte av egen styrka, utan i den Gud som dömer rättvist och bevarar dem som älskar honom.
Versens kärnpunkt: livets stabilitet följer dem som lever inför Gud i tro och rättfärdighet, medan ogudaktiga inte får bestå i domen.