Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 93:3 (SV1917) – Kontext och kommentar
I denna psalm står kungens majestätnas synliga hot i motsättning till Herrens eviga herravälde. Psalmisten betonar att naturens krafter och världens upprörda faror inte kan rubba Guds ordnade ordning. Vers 3 uttrycker hur översvämningar och havets dån inte är en tröskel mot Herrens kungliga legitimitet; snarare förstärker de att skapelsen vittnar om Hans majestät och makt.
Huvudbetydelse
Texten beskriver naturens tumult som ett tecken på världens instabilitet jämfört med Herrens fasta tronfasthet. Strömmarnas upphävande symboliserar att gudomlig suveränitet och domstolens säkra grund står över allt upprört kaos i världen. Psalmisten uppmuntrar troende att känna trygghet i Guds överhöghet trots yttre oro.
Tre centrala teman
Närliggande korsreferenser
Liknande teman återges i andra psalmer där Guds herravälde möter naturens vrålhav och människans rädsla. Första korsreferensen påminner om Guds makt över havet och stormarna, vilken ger tröst i prövningar. En andra hänvisning speglar att Guds tronfasthet ger trogna en fast grund när det socialt eller politiskt upplevs tumultartat. En tredje visar att skapelsen vittnar om Skaparen och ropar om Hans ära.
Praktisk reflektion
I vardagen kan vi känna oss överväldigade av förändringar och nyheter som skapar oro. Denna vers uppmanar att flytta blickarna från berörda strömmar till den Gud som ensam håller ordning på världen. I förtröstan får vi leva öppet i praktiska uppgifter och bevarat mod, eftersom vår trygghet vilar i Hans eviga herravälde.
Sammanfattning
Psalmens bild av strömmarna som upphäver sin röst pekar mot en Gud som är större än alla naturens stormar och världsliga upprördhet. SV1917:s ordning av denna vers bär samma grundton som psaltarens översikt: Gudens herravälde står stadig medan allt annat skakar. Detta ger hopp och mod till troende som lever mitt i en föränderliga värld.
Anmärkningar och sammanlänkningar
Relationer till andra texter belyser hur skapelsen vittnar om Guds makt, hur natten och havets dån blir tecken på Hans allsmäktighet, och hur troende svarar med tillit. Dessa teman återkommer i helheten av psalmerna där Guds majestät upphöjs över stormar och fara.
Not: I liknande äldre kommentarer har Matthew Henry noterat att Guds konungsrike står obrutet, även när världens krafter rasar. Albert Barnes framhåller att naturens överraskningar speglar mänsklighetens skepsis, men att Guds makt är konstant. Adam Clarke betonar att troende kan finna lugn i vetskapen om Guds eviga råd.