Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Salomos Psaltaren 9:12 (SV1917) – Immediate setting
Verset pekar in i en bön- och lovsångs-husfard där David (eller den som psaltar) uppmanar folket att lovprisa HERREN, som bor i Sion, och att förkunna bland folken hans gärningar. Texten fungerar som en konstituering av gudstjänstlivet: Guds närvaro i Sion står som grund för en missionsuppgift om att berätta vad Gud gör och hur han upprätthåller rättvisa och nåd. Detta är ett av de centrala temata i Psaltaren: Gud är både närvarande och aktivi när det gäller dom, befrielse och trofast kärlek.
Vad texten säger om Gud och tro
Guds närvaro i Sion gestaltar hans särskilda folkförhållande: han bor bland sitt folk och gör rättvisa där det råder orättvisa. Att förkunna bland folken hans gärningar visar att Guds verksamma närvaro inte är begränsad till Israel, utan syftar till hela världen. Texten förenar en måltavla av tillbedjan (HERREN) med ett uppdrag att vittna om hans gärningar—såsom räddning, dom och nåd. Detta understryker Guds trofasthet, hans makt att gå före folket och hans rättfärdiga styre över människors liv.
Nyckelord och bilder
Relaterade passager (cross-references)
• Psaltaren 2:8–9: Gud konstituerar kungar och domstolar under sin styrelse. Förklarar hur hans gärningar når nationerna; en parallell med att bruka Guds makt över nationernas rättvisa.
• Jesaja 56:7: Herrens hus ska vara ett hus för alla folk, där det uppmanas att bära fram böner och lovsånger till Gud. Kopplar lovsången till gudstjänstens universella omfattning.
• Romarbrevet 15:9–12: Evangeliet om Jesus Kristus öppnar vägen för att hedningar ska få tillsyn och lovsång. Visar progression från israelisk tro till internationell vittnesgärning.
Ordbekräftelse och betydelse
Ordet gärningar här syftar på Guds aktningar i frälsning och rättvisa: befrielse ur fienders händer, dom över orättfärdiga, och nåd mot dem som söker honom. Att uppmana andra att lovprisa Gud för detta arbete speglar en tro som inte bara värderar teologi utan också praktisk verklighetsförvandling i gemenskapens liv.
Nutida tillämpning
För dagens troende innebär texten ett tvåfalt uppdrag: först en ständig lovsång till Gud som bor i Sion – ett tecken på hans närvaro i församlingen och i våra liv; och för det andra ett vittnesbörd bland folket. I praktiken kan detta innebära församlings- och missionsarbete där man följer Guds ledning i rättfärdighet och barmhärtighet. Genom bön och gemenskap bevaras minnet av Guds gärningar, så att nästa generationer lär känna hans trofasthet.
Sammanfattning i vävning av kommentarer: Denna vers understryker Gud som närvarande härskarfigur (Sion) och som Guds folk kallar att kommunicera hans gärningar över hela världen. Matthew Henry betonar ofta hur Guds närvaro i sin helighet ger kontext för vår dyrkan; Albert Barnes framhäver rättfärdighet och domen som delar av Guds verksamma hand; Adam Clarke hänvisar till hur Guds underbart upprätthållna trofasthet manifesterar sig i historien och i vår värld. Dessa tre ser tillsammans att lovsång och vittnesmål är två sidor av samma mynt: tillbedjan som bindes till uppdrag.