Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Guds rättfärdiga dom och hans närvaro i vardagens vrede
Kärnan i texten: Psalm 7:12 säger i SV1917-översättningen att Gud är en rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas. Det pekar på Guds aktiva moraliska måttstock: han dömer rättvist och han väcker vrede över orättfärdighet. Textens ton är allvarlig men inte hopplös; den understryker Guds trofasthet mot rättvisa och hans lokus i världen som upprätthållare av rättvisa (endast en sammanfattning av tolkningen i svensk kontext).
Litterär kontext
Dikten kring detta verspar bygger på en bön om skydd och rättvisa. Psalmens talande person står inför förföljelse och misstänksamhet och vänder sig till Gud som den rättfärdige domaren. I svaret ligger en försäkran att Gud ser upproret och att domens dagar inte underskattas. Sammantaget betonar psalmeren Guds legitimitet att döma som den högste rättvisa, oavsett människors uppsåt eller yttre omständigheter.
Teologisk betydelse
Texten låser fast en teologi som ofta återkommer i Hebreerbrevet och andra psalmer: Guds rättvisa är konstant och hans vrede mot ondska är inte godtycklig utan rättfärdig. Vreden handlar inte om en despotisk åskådning utan om att upprätthålla helighet och skydda dem som lever i trohet mot honom. Det visar hur Guds dom fungerar som skydd mot orättvisor och som en väckelse till omvändelse.
Kopplingar inom heliga skrift
Historisk och språklig hänvisning
Den hebreiska textens ordval för “rättfärdig domare” och “dagligen vredgas” fångar pågående, aktiv rättvisa. I svenska äldre översättningar, där SV1917 används, framhävs den kontinuerliga naturen hos Guds vrede mot orättvisa och hans trofasthet i att döma rättfärdigt.
Frågor för reflektion
Svensk sammanfattning
Psalmens kärna är att Gud inte låter orättvisa gå osynlig eller ostraffad. Hans dom är rättfärdig och upprätthåller helighet i världen. Samtidigt finns det en förtroendeväg: den som söker Gud i tro kan vila i att rättvisa en dag ska fullbordas, eftersom Gud är både domare och upprätthållare av rättvisa.
Exakta citat från äldre kommentatorer (om tillämpligt): Ingen fullständig text från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke citeras i sin helhet här. I översynens anda hänvisas deras infallsvinklar i korta rubriker ovan, där deras betoning på Guds rättfärdiga dom och Guds heliga vrede har inflätats i den svenska förståelsen.
Kort referenser till närbesläktade tolkningar
Sammanfattningen av dessa ansatser i sammanhanget av SV1917-formuleringen ger en enhetlig bild: Gud är rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas över orättvisa, men han vägleder de troende mot rättfärdighet och hopp genom sin trofasta närvaro.