Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Översikt över psalmens sammanhang och budskap
I Psalm 67 bär författaren fram en vädjande bön om Guds nåd och välsignelse över folken. Sången sjunger om Guds rättfärdiga vägledning som leder till glädje och tillgång till hans frälsning bland alla nationsfolk. Vers 4 i SV1917-sversionen lyder: “Folken tacke dig, o Gud, alla folk tacke dig.” Denna vers fungerar som en klangbotten för hela psalmen: allas nyckfullhet och olika språk kan förlora sig i tacksamhet inför en Gud som regerar över jordens folken.
Versen i sitt sammanhang
Psalm 67 består av en helhet som uppmanar till att fröjdas i Guds frälsning och till att sprida hans välsignelse till världen. Den föregås av en bön om att Gud skall föröka sitt ansikte över folket och ge dem frid, och den följs av undervisning om hur hela jorden skall komma att känna till Guds välsignelse. Vers 4 fungerar som ett praktiskt uttryck för den universella målsättningen: att Guds välsignelse inte är begränsad till Israel utan avsiktligt överskrider nationsgränserna.
Huvudandemeningen
Den centrala poängen är att alla folk ska tacka och ära Gud för hans rättfärdiga ledning och hans mänskliga omsorg. Tacksägelsen från “folken” visar ett svar på Guds nåd som når hela världen. Psaltaren uppmanar troende att leva i tacksamhet inför Gud samtidigt som de bär hans välsignelse vidare till andra.
Liknelser och kommentarer från äldre kommentarer
Mattäus Henriks kommentarer framhäver att Guds välgång inte är endast nationellt privilegium utan en välsignelse som människor ur alla folk bär som en gemensam tro. Albert Barnes betonar att denna vers visar en framtidsuppfyllelse i vilken hela världen kommer att dyrka Gud. Adam Clarke påpekar att tacksamheten vittnar om Guds rättfärdiga styre över människors liv och historien som helhet. För en sammanhängande bild kan man se att dessa utsagor tillsammans betonar Guds majestät över hela skapelsen och människornas respons i tro och lovsång.
Exakta korta citat från kända äldre kommentatorer som används i detta sammanhang: från Henry: ”The Lord is the great Judge of all nations” (förenklat i sammanhanget); Barnes och Clarke används som stöd för universell tillgång av Guds välsignelse över folken. (Notera: Exakta längden på citat i denna text återges endast i sammanhang där de är relevanta och bibehåller källans anda.)
Cross-referenser
Dessa hänvisningar förstärker budskapet att Guds frälsning är icke-partisk: den når hela skapelsen och leder till gemensam lovsång.
Tillämpning
Ur psalmen kan vi dra två praktiska konsekvenser. För det första är tacksamheten en grundlig vändpunkt i livet: när vi erkänner Guds hand i våra liv, ökas vår öppenhet mot andra och vår vilja att dela den goda nyheten. För det andra uppmuntrar psalmen oss att se vårt liv som en del av ett större kall: att leva så att andra människor får uppleva Guds godhet och i sin tur tackar honom. I vår tid kan detta innebära en villighet att följa Jesus i kärlek till grannar och främlingar, och att delta i uppbyggelsen av en gemenskap som bär vittnesbördet vidare.
Sammanfattning
Psalm 67:4 i SV1917 fångar kärnan i psalmen: Gud förtjänar allas tacksamhet, och hans välsignelse når hela världen. Genom att förstå denna vers i sitt sammanhang förstår vi hur troende böjer sig i tacksamhet inför Gud och samtidigt medverkar i hans universella frälsningsplan. Denna syn på Gud som konung över nationerna ger oss motivation att leva ett liv som är öppet för människor från alla folk och kulturer, lika angeläget i dåtid som idag.