Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psalm 60:3 (SV1917) – “Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.”
Huvudpoängen i denna vers är att Davids kvarlevande tro håller fast vid Gud trots tung missräkning. När krafterna tycks ta slut och Guds ansikte verkar vara dolt, blir bönen till Gud en nödvändighet: upprätta oss igen och låt vår tro åter blomstra trots prövningar som väckt frågor om Guds närvaro.
Litterär kontext
Psalmen 60 står i en samling av klage- och bedjepsalmer som bär prägel av nationell kris. Denna vers kommer efter en viss upplevelse av nederlag och upplevd gudlöshet, där Davids folk känner sig förkastade och förskingrade. Kärnan är en vädjan om återupprättelse – inte bara politiskt och militärt, utan också andligt. Den starka kontrasten mellan Guds tidigare trofasthet och nuvarande tung rop återspeglar en tro på att Gud kan återvända till sitt folk genom återupprättelse.
Teologisk betydelse
Textens centrala tema är Guds vredesrätt och samtidigt nåd: Guds straffande hand leder till ett ännu djupare rop efter hans närvaro. Det är en erkännande av konsekvenserna av uppror, men också en möjligheten till barmhärtighet när människorna vänder sig till Gud i bön. Andlig återhämtning hänger inte bara på yttre omständigheter utan på en inre tillit till Guds trofasthet. Versen uppmuntrar troende att bedja om upprättelse när det känns som om Gud har avlägsnat sig och lidandet dominerar.
Kopplingar i Skriften
- Försoningens väg i anden: likt Israel som söker återupprättelse, uppmanas troende att vända sig till Gud i omvändelse och förtröstan på hans nåd. Det pekar fram mot det långsiktiga temat i psalmerna där prövning leder till förnyelse.
- Herrens trofasthet i prövningarna: liksom Guds tidigare ingripanden i historien, tecknas en bild av att hans kärlek inte överger dem som söker honom i misstroens byggda defensiv.
- Bönens kraft i svåra tider: en modell för hur bön fungerar som mänsklig vädjan när omständigheterna talar emot hoppet.
Cross-referenser
Kommentarerna hänvisar till hur prövningarna förstärker vår tro och hur Gud, i sin trofasthet, bjuder in till återupprättelse genom bön och trostro.
Frågor till reflektion
Sammanfattning
Psalmens vers är en bön i vädjan om Guds återkomst till sitt folks mitt. Den erkänner konsekvenserna av synd och vrede, men vänder sig mot Gud i beroende och hopp om upprättelse. Genom hela psalmen signaleras att Guds trofasthet är den klippa som gjort det möjligt att återvända och växa i tro även när omständigheterna darrar.
Uttalade kommentarer från äldre kommentatorer:
Adam Clarke ser i liknelsen en botgörande disciplin som syftar till att föra folket tillbaka till Gud. Matthew Henry påpekar att när Gud verkar låta oss känna vår svaghet, så är det för att vi skall söka honom mer innerligt. Albert Barnes betonar att upprättelse kräver omvändelse och tro.