Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psalm 6:6 (SV1917) – Översikt
I denna bön av David rör han sig i djup svaghet och bekymmer, men samtidigt söker han Guds nåd och upprättelse. Versen uttrycker en stark känsla av ensamhet och erfarenhet av att lidanden ofta tycks som ett glömt Guds ansikte. Denna bön speglar en tro som söker Gud trots kroppsliga och själsliga prövningar, där fordomsord som försätter människan i förtvivlan upplevs som verklighetens växlingar. SV1917-översättningen fångar den direkta, nästan liturgiska tonen i Davids lidelsebön.
Versens sammanhang i Psalm 6
Psalm 6 är en av de individuella klagosånger där David vänder sig till Gud i nöd. Denna psalm är en personlig bekännelse av ödmjukhet inför Guds dom och en vädjan om barmhärtighet. Temat är lidande, ånger och förnyad förväntan på Guds ingrepp. Vers 6 ligger mitt i den intensiva bönens ton där David beskriver sin trötthet och upplevelse av att Gud inte är närvarande i dödens skugga.
Huvudbudskapet i versen
“Ty i döden tänker man icke på dig; vem tackar dig i dödsriket?” syftar på upplevd tystnad inför Gud när livet hotas. Budskapet är inte tecken på Gudsförkastelse, utan en erfarenhet av att lidande kan förlora människan i dess känsla av Guds närhet. Det pekar på ordnat vördnad: människan vet att i livets kamp behövs Guds nåd, och i dödens skede verkar det som om minnet av Gud bleknar. Davids bön är att Gud ska rädda honom så att han kan lovsjunga och tacka inför andra, inte under dödens mörker utan i livet igen.
Från Adam Clarke, Matthew Henry och Albert Barnes
Adam Clarke observerar att den upplevda dödlighetens avståndstagande från Gud inte är ett tecken på Guds fromhet utan på människans känsla av separation i lidandet. Henry framhäver att bönens ton blir bedjande: när människan upplever svaghet, ropar hon till Gud som livets källa. Barnes betonar att hoppet om framgång i bön ofta kräver att vår tro inte är rotad i kroppslig säkerhet utan i Guds trofasthet. I korthet sammanfattar de tre kommentatorerna att lidandets mörker inte förintas Guds närvaro, utan ropar till Gud om förnyelse och övertalning att prisa honom när han åter låter ljuset återvända.
Kort jämförelse med närliggande bibelpassager
- Psalm 30:2–3 och 42:11: I både dessa passager påminns vi om att liv och livsglädje återvänder efter guds möte och förnyad frimodighet i lovsång. Det väks en tro att Gud hör bönerna och återför liv.
- Job 14:13–15: Job uttrycker liknande önskan om att få uppleva Guds förlängda närvaro i prövningens stund; tro och hopp riktas mot Gud i döden, även om tiden är tung.
Praktisk tillämpning
Sammanfattning
Psalm 6:6 fångar Davids personliga kamp i lidandet: uppgivenhet över att vara till synes utan Guds minne i döden, men samtidigt en djup längtan att återvända till ett liv där han kan tacka och lovsjunga Gud. Genom klagosångens ton lär vi oss att det är givet att be Gud om nåd när vi känner oss övergivna, och att hoppas på uppenbarelse av Guds trofasthet som ger liv igen.
Kort referens
Kärnan i denna vers ligger i frågan om hur hopp och tacksamhet fortsätter i trots att upplevelsen säger annorlunda. Denna insikt ger en den praktiska vägvisningen: behåll förtröstan på Gud och låt lovsången vara ett uttryck för tro, även när livet tycks utmanande.