Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psalmen 59:9 i SV1917 – "Men du, HERRE, ler åt dem; du bespottar alla hedningar."
Närliggande sammanhang
Denne psalm är till stor del en klagosång i tider av förföljelse. Läsningen av Ps 59 uppstår i samband med Davids flykt från Saul och hans små och större fiender som vill hindra honom. Vers 9 ligger i en växel mellan vård av Herren och den trofasta början till bön om hjälp; kampen mellan Gud och människors illvilja ryms i textens ton.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Såväl bönens språk som bilden av Gud som den som skrattar och bespotter står i kontrast till människors orättfärdiga hot. Texten visar att Gud har en upprättande och överordnad position även när fienden tycks stark: han ler åt dem och bespottar hedningarna. Detta uttrycker en gudsbaserad rättfärdighet där Gud inte är överrumplad av ondska utan har kontroll över historien och dess planer.
Viktiga ord och bilder
LER och bespottar visar Guds överlägsna position i förhållande till de upprorsamma människor. Vi ser också ettBildspråk där hedningar, ofta bettänkta som styrkor utan tro på Israels Gud, konfronteras av Guds självförtroende och majestät. Psaltaren talar inte om att Gud njuter av elände, utan om att hans suveränitet är en trygg hamn när hoten blir verklighet.
Relaterade passager (cross-references)
Kontextuellt visar dessa passager att Guds kontroll över fiender och välgång ofta går igenom hans tidsbestämda ingripande och hans trogna folk blir vittnesbörd om hans makt.
Historisk-litterär notering (pedagogisk sammanfattning)
Historien i Ps 59 påminner om att våra liv inte utesluts ur Guds mål. När verkliga hot tynger och människor agerar orättfärdigt, får vi minnas att Gud ser allt och att hans plan inte övervinns av människans motstånd. Svaret är inte främst våld utan tillit till Guds suveräna vilja och hans stöd genom trofast bön.
Tillämpning för samtiden
Vad betyder det för oss att Herren ler åt våra fiender? Det innebär inte cynism utan förtröstan: Gud har alltid sista ordet. När vi möter förföljelser eller motstånd i vardagen, kan vi vända oss till honom i bön, vårda vår integritet och låta hans skötsel ge mod. Vi uppmanas att vara fasta i tro, att inte ge efter för frestelsen att självständigt övermanna motståndet utan att låta Herren vara vår beskytter och vår rättvisa domare.
Notering om tidigare främsta källor
I SV1917 används en översättning som liknar klassiska engelska och tyska bibelöversättningar, där uttrycket betonar Guds överlägsna kontroll och frigörande kraft i tider av hot. När man överväger tidigare kommentarmaterial ser man hur Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke belyser Guds enfaldiga skratt mot hedningarnas planer och uppmuntrar troende att hålla fast vid hoppet i Herrens kraft.
Sammanfattning
Psalmen 59:9 riktar blickarna mot Guds suveräna kontroll över fienderna och hans trofasta omsorg om sitt folk. Den uppmuntrar troende att svara med bön och tillit snarare än friktion och vapenmakt, och den förtydligar att Gud i sin tid gör rättvisa, även när omständigheterna ser motsägelsefulla ut.